"Minne" och "Min trädgård" av Lena Möller.
Lena Möller är en mogen och erfaren östgötakonstnär, bosatt på landet i södra länsdelen. På Galleri Kronan mitt i Norrköping visar hon närmare 60 målningar. En imponerande samling. Hon har ofta använt naturen och landskapet som fond och spegel för olika känslomässiga inre stämningar. Och det gör hon bra. Målarkonst med atmosfär och undertryck.
Mötet med Lena Möllers konst är helt rätt för den som vill söka tröst och befrielse från vår tids ytliga, insmickrande och flirtiga kommersialism. Här finns ett dovt och trolskt mörker som omfamnar. Inte som hot utan som skydd, motståndsfickor och igenkänning för fantasi. Ungefär som i John Bauers skogar. Ur mörkret sipprar alltid fram poetiska ljusglimtar.
Utställningen har titeln ”Förändring”. I regel fullföljer hon sitt konsekventa förhållningssätt med mörktonade målningar i skymningsljus. Men nu finns det inslag av ljusare toner åt rött och pastellfärger. Hon målar för det mest med tempera som ger en mild och varm känsla.
"Den sommaren" och "Flicka med katt" av Lena Möller.
Galleriet har egentligen tre olika rum samt en passage. Stora målningar i början med tunga anslag, men längre in dyker det plötsligt upp små, små fina och ömsint varsamma målningar. Motiv med en liten blomma eller en liten flicka med katt. Gammaldags inramningar som värmer.
Det här visar på spännvidden i hennes konst. Här finns både något av en kantig och kraftfull primitivism och samtidigt, å andra sidan en känslig och subtil lyhördhet för de små tingens rara, försynta gudar. Allt utan yviga åthävor. Långt bort och fjärran från vår tids högröstade brösttoner och narcissistiska halvgudabeläten.
"Lido Venedig" av Erik Söderholm.
På Saab Art Gallery i Linköping öppnas med den unge Norrköpingskonstnären Erik Söderholm. Efter några år på Bergens konsthögskola har han återvänt till hemtrakten, vilket vi välkomnar. Med säker känsla för färg, form och komposition presenterar han sig. Han visar tre större akrylmålningar, ett antal fina akvareller och blyertsteckningar.
"Fiske", "Teckning" och "Shaffin" (namn på skatare) av Erik Söderholm
Ton- och stämningsläget är ofta ljust. Naturstudier och miljöer dominerar. Framför allt gillar jag det stiliserade sättet att måla och teckna. Söderholm överarbetar inte utan lämnar öppna ytor fria för fantasin. Han sammanfattar och summerar på ett utmärkt sätt. Traditionen från begåvade Linköpingskonstnärer som Pär Thorell och Björn Svensk känns naturligt att associera till. Återväxten är alltså god i regionen.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland.
Christer Fällman skriver om konst i Östergötland