Ibland frågar någon vad som menas med "poetisk" i bildkonstsammanhang, om inte det kan innebära i stort sett vad som helst. Men det skulle jag inte vilja påstå, försåvitt man inte vill initiera en begreppsförvirring. Då och då stöter man på konstnärliga uttryck som beteckningen "poetisk" lämpar sig för, som i det här fallet, med Marianne Linds foton.
Hon skildrar här olika typer av ljuseffekter, man skulle till och med kunna säga ljusfenomen. Alltsammans är mycket elegant åskådliggjort. De slutgiltiga resultaten visar huvudsakligen abstrakta skeenden, här och där påminnande en sorts halvt föreställande "klipp" ur processer där mer eller mindre spektakulära ljusförhållanden dominerar. Konstnären har modifierat vissa ögonblick, vaskat fram magin i den benådade "andningen" hos speciella sekvenser.
Ljusets brytningar, spektrats trollerilåda, ligger till grund för de vackra kompositioner som visas. I någon bild tycker man sig se en stadssilhuett, i en annan kalvande isberg. Det är sånt som ens egna erfarenheter och referenser frammanar. Ingen av bilderna har sitt ursprung i något avfotograferat, fysiskt objekt. Allt handlar om ljusets spel inuti föremål av klarglas.
Till en del har Lind bearbetat fotografierna i dator. Främst i syfte att avlägsna inslag som kan störa helheten. Det som, förutom den exceptionella skönheten, är förunderligt med de här bilderna, är insikten om de otaliga världar som under ljusets påverkan oavbrutet uppstår inuti glaskroppar.
SIEVERT SJÖBERG