Galleri Vreta kloster, Berg
Pågår till 15 juni
Med 30 grafiska blad och några mindre skulpturer redovisar Svenrobert Lundqvist ett urval av sin konstnärliga gärning under 50 år. En retrospektiv utställning således. Natur, landskap och träd är genomgående teman. Föreställande, figurativt med en sorts rastlös intensitet. Man kan se tidig påverkan av grafiker som Rembrandt och Axel Fridell. Framför allt Folke Gullby blev en tidig mentor för honom och de höll kontakt i flera decennier.
Vi ser något av en expressiv traditionalist i Lunquists gärning över tid. Kanske också en viss tålmodig envishet - alternativt tjurskallighet. Trender har kommit och gått, han har bestått. Under 1968-vänsternas radikala era gjorde han familjebilder och under postmodernismens period var han helt ute. Det fanns inget postmodernt i dessa spretigt nervösa träd, som kanske också kan ses som ett slags ständigt återkommande självporträtt. Ironier, svävande dubbeltydigheter, citatkonst eller subjektets död har inte legat på hans kartbilder.
Tekniskt skicklig har han alltid varit med sina akvatinter, etsningar och träsnitt. Oböjligt noggrann med högt hantverkskunnande är hans signum, vilket också ger bilderna ett visst djup och en inre svärta av förtätad energi.
”Nattbild”, ett färgträsnitt från 2013, är ett starkt och vackert exempel på när det är som bäst. Man kommer att tänka på Pär Lagerkvists rader ”Min ångest är en risig skog”. En helt annan sida visas i några roliga bilder av hundar och framför allt den uttrycksfulla skulpturgruppen ”Signe” med fyra olika varianter av hundar i patinerad terrakotta.
Som helhet är det nog för sin gediget genomarbetade grafik och för sina konsekventa hållning under 50 år som Svenrobert Lundquist kommer att bli ihågkommen i ett längre konsthistoriskt perspektiv. Och kanske också för sitt envetna motstånd mot alla samtidstrender.