Konstnärerna Louise Johansson Waite, Maria Segersäll och Camilla Akraka i en gemensam manifestation för regional konst under de senaste hundra åren.
Resultatet blev sju tematiserade rum där konstnärerna Louise Johansson Waite (Norrköping), Maria Segersäll (Vadstena) och Camilla Akraka (Boxholm) medverkar i en kontext av ”äldre, lokala” verk som curerats i rummen av Helena Scragg och Stefan Hammenbeck.
”Hur äter man ett museum och är det ett sätt att ta sig in?”, frågar sig Louise Johansson Waite. Hon vill baka ett museum som en parafras på Edith Södergrans dikt om att äta en katedral. Louise Johansson Waite har plockat ut fysiska detaljer ur museibyggnaden och gjutit av dem. Lampor och pelare blir till en konstens brödbod och hon har bakat en surdeg på bakteriekulturen i museet. Hennes verk är en kommentar till bland annat Hans Hermanssons triptyk ”Med hälsning från Immi Grant”.Om assimileringen och förlusten av den egna kulturen.
Kan man äta sig in i ett museum? frågar sig Louise Johansson Waite.
Maia Segersälls ”Mamma Chui” är en gigantisk och mjuk modersfamn av tuftad ull och lin. Som en ryamatta med armar välkomnar den sin betraktare:
Maria Segersälls gigantiska modersfamn välkomnar sin betraktare.
”Min moder jord är ett taktilt verk och en scenografi för inre krafter. Här kan man krypa upp och tryggt låta sig omfamnas.”
”Mama Chui” tronar i ett behagligt mörklagt rum med bakgrundsljud från inspelningar under Vättern. Men genom behagliga kluckanden hörs Försvarets skjutövningar. Segersäll som har tagit intryck av Bertil Almlöfs målning ”Slättlandskapmed giftsprutande plan och två barn”.
” Se på de utsatta barnen. Jag vill rädda dem”, utbrister Segersäll.
Camilla Akrakas jättelika ”Haren” kom till henne i tankarna:
”Den uttrycker sorg, tårar och död men också styrka som Sveriges snabbaste djur på land.”
Konstnären Camilla Akraka med verket jättelika ”Haren”. I bakgrunden”Harvest” ur Skumrask Collection.
Med ”Assistenter vid havet” väcker Akraka tankar om vår gemensamma koloniala historia. Under arbetet placerar hon ofta sina tänkta personer på en strand i Lagos, Nigeria:
”Jag var på Badagry Beach med min pappa och frågade något om kokospalmerna. Han sa att de planterades av ’kolonialherrarna’. Begreppet ’herrefolk” var självklart för honom. Där uppstod något påtagligt, en tidspassage.”
Samarbetet mellan Norrköpings Konstmuseum och Östgöta konstförening beskrivs som en gemensam manifestation för regional konst under de senaste hundra åren.
"Äggröra, karamellmåleri & plåthårt – Konstscen Östergötland" visas på Norrköpings Konstmuseum fram till den 16 april nästa år.