Målningar
Visas till den 4 okt 2014
Ur ett lokalt perspektiv har Mattias Frogemar på senare år rönt uppmärksamhet lite vid sidan av de mer frekventerade konststråken. Under tiden har han utvecklat, eller snarare förfinat, sin måleriteknik.
Det är en subjektiv, egenartad och samtidigt ur konsthistorisk synvinkel rätt väl avsökt värld han uppehåller sig i. Hemlighetsfulla, narraktiga outsiders har under långa tider lockat konstnärer som inte vill att ett plus ett alltid ska landa på två. Den här "genren" är variationsdiger och förmodligen omöjlig att överblicka. Men det den bjuder på är ofta spännande.
Så förhåller det sig även med Frogemars målningar. De scener han skapar har en förankring i vår verklighet, men deras mest livskraftiga rötter har fäste i en annan. Det är en värld som huvudsakligen består av saga, artisteri, metafysik och poesi. De figurer som i konsten agerar i och befolkar den sortens tillvaro, är ofta utsatta och marginaliserade. Men inte hos Frogemar. De ser ut att vila i trygg förvissning om sin egen förmåga och har en fräschör som emanerar ut självtillit och trivsel.
Mattias har utvecklat sin teknik, men också fördjupat insikten om vad en spännande målning måste inkludera. Därav framträder nu en sorts subtil dramatisering i många av hans verk. Subtil, därför att dess markörer är en aning gäckande och inte låter sig upptäckas utan vidare. Sambandet/samspelet mellan djur och människa vore värt ett eget kapitel.