Måleri
Galleri Kraftverk
Visas till 23/11
Då och då hörs kommentarer som: "det där kunde jag ha gjort själv" eller "det kunde min gamla mormor ha gjort i sömnen". Inte sällan rör det sig då om målningar som just inte föreställer annat än sig själva. Sanningen är emellertid att det är svårt att ladda abstrakt, trekvartsabstrakt eller halvabstrakt måleri med uttryck som genererar känslor av förundran eller gåtfullhet och som håller på frågor som aldrig basuneras ut.
Carin Lundblad är en av dem som verkar inom den där ganska vida sfären. Hon bygger upp sina bilder med avgränsade färgfält, staplar dem liksom ovanpå varandra. Även om bilderna handlar om landskap, verkar hon inte lägga någon större vikt vid avståndsbeskrivning i djupled. Metoden befriar i stort sett målningarna från uttryck eller inslag av inställsamhet eller överdriven försköning. I stället framstår de som konstruerade för att spegla kraft och flexibilitet.
För att färgfälten inte ska kännas alltför uppstaplade, har hon låtit färgen rinna från många av dem. Det, tillsammans med ostyriga kollinjer, luckrar upp det som annars hade kunnat te sig lite väl kompakt och endimensionellt.
De här målningarna kan betecknas som just halvabstrakta. Jag får en känsla av att de landskap som skildras väntar på en förändring. De rätt dramatiska effekter som förekommer kan indikera att de är inne i en förskjutning mot en mer karakteristisk identitet.