Målningar, etsningar
Visas till 23 november
Det är mer än trettio år sen jag först såg ett verk av Bo Cronqvist. Hans stil och upplägg har inte förändrats särskilt mycket. Även då gjorde han etsningar i ett slags feel good-anda, med ett rätt egensinnigt estetiskt anslag.
Bildkonst speglar ofta frusna ögonblick. I de här bilderna står tiden stilla, men den sjunger långsamhetens lov och verkar därför inte statisk. Ett fåtal modeller återkommer ständigt; segelbåten, fyren, vegetation med en exotisk touche och olika små hus. På sätt och vis fungerar de som symboler, men har även andra uppgifter.
De flesta som känner till Cronqvists konstnärskap tänker nog på färgetsningar när de hör hans namn. Och vill man sikta in sig på det som är utmärkande för honom, är det till dem man först bör rikta intresset. För det är i synnerhet i färgetsningarna han framhåller eller till och med upphöjer solitären och ger den en aura av latent styrka. Jag anser att det är det som är hans främsta signum.
Allt positivt som segelbåten kan stå för, får den att sväva mellan himmel och hav. Vinden i dess segel kommer från skepparens längtan. Det ensamma lilla huset, klängande i en brant eller slumrande på maderna längst ut mot havsranden, signalerar att den omgivande miljöns acceptans befriar det från oro över exempelvis ogynnsam påverkan av väder och vind. Med den här typen av estetiserade lovsånger till den livsbejakande solitären, lyckas Cronqvist allra bäst.