Christer von Rosen ger smakstart i Vadstena

Det känns fint att Dag Källmans första anordnade utställning på Galleri Mikrokosmos är tillägnad östgötaveteranen Christer von Rosen. Denne nu 83-årige konstnär, som efter konstakademistudier i slutet på 40-talet, med stor skicklighet har utfört målningar, teckningar och grafiska verk - med både realistiska och surrealistiska anslag. Under de senaste decennierna har han mest gjort sig känd för sina underfundiga, satiriska och humoristiska bildberättelser. Mest uppmärksammad blev han kanske när han, vid en konstskandal i mitten på 70-talet, gav ut det grafiska bladet "Franco Leidi ger Sven Stolpe lavemang".

Här visas nu ett sparsmakat, men spännande, urval av konstnärens målningar.

Från 1950-talet finns motivet "Alltid", en kommentar till nedläggningen av tidskriften "Nutid" 1955. Det känns avancerat för sin tid, med sin blandning av nydadaistiska inslag och teckentolkande beskrivning med anknytning till mans-/kvinnorollen. Från den tiden är även "Klämda fingrar", som visar lite av de härliga överdrifter som senare gett humoristisk slagkraft åt konstnärens bildkommentarer.

Men mitt i det satiriskt raljanta finns också mycket allvar och indignation. Det visar sig inte minst i bilderna från 90-talet: "På logen", "man kan inte fly", "Nevermind", "Helikopter. Den kommer för att hämta mig. Jag stiger in i det svarta hålet och Betongbro-­Trafikbuller". Det som handlar om svält-utsatthet, dödshot och miljöförstöring.

Men mitt i utsattheten finns också en troskyldig naivitet i berättandet. Det framgår bland annat av de noggranna textförklaringarna, som också är lite av konstnärens signum.

Det är just denna kombination av enkel, jordnära gestaltning (lite som Vera Nilsson sociala motiv), engagemang och samtidigt en distanserande satir och humor, som gör Christer von Rosens skapande så sympatiskt.

Min favorit på den här utställningen är motivet med nutidsanknytning: "Dator, gubbe, bonnpion". Den sorgsna gubben som i en jordfärgad återvändsgränd sitter mellan en dator och en pion, gjorde mig faktiskt riktigt uppiggad.

Christer von Rosen tillhör de originella konstnärer som samtidigt kan fylla mig med sorg, empati och befriande skratt.

LARS-OLA JOHANSSON