Oljemålningar, Stafetten nr 26
Utställningen pågår till och med 7 december
Jan Davidsson bjuder upp till dans med ett potpurri av starka färger och olika motiv. Den frustande vitaliteten kan bjuda motstånd mot eventuell novemberångest i mörkret. Här öppnas en hel marknad av infall och utfall. Porträtt, landskap, exotiska djur och inte minst dörrar in till en värld av fantasi, saga och myt. Det sistnämnda är särskilt spännande och en linje som Davidsson borde utforska ännu mer.
Ett mycket gott exempel är målningen ”Nattvakt”, starkt samlat och välformulerat som form och innehåll. Man kan känna referenser till både samtida rollspel, medeltidsveckor och även utsnitt ur Rembrandts monumentalverk ”Nattvakten”.
Det är lite roligt och intressant med ett visst ohämmat fantasteri som också finns i Davidssons i övrigt annars så jordnära realism. Se bara på den övertända eller påtända ”Bruceland”, som är ett hommage till basisten Jack Bruce i Cream eller varför inte de märkliga insekterna i andra bilder eller ”Italiensk afton”. En östgötsk form av magisk realism.
Visst skulle man kunna beskriva utställningen som spretig och osammanhängande ur tematisk synvinkel. Och de där geparderna som alltid återkommer känns väldigt avsigkomna i konstnärens Mjölbytrakt. Allt är inte lika bra målat, ibland tappas en form eller linje. Men det vore inte Janne Davidsson om det inte vore just så här. Lite vildsint, egensinnigt, kraftfullt och totalt opåverkat av alla tidstrender. Mycket magkänsla, intuition och helt befriad från konstteori är signifikanta tecken för detta säregna och produktiva konstnärskap som alltid gått sina egna vägar.