En förklaring till den brokiga samling motiv och uttryck som Annika B Kupiainen här visar, kan man få med utställningens titel "I samma vatten". Det handlar alltså om reflektioner från vår tid som är tendensiösa, men samtidigt utbytbara.
Det troskyldiga barnetInledningen består av plockkort med korta citat ur studier om männens förhållande till sex. På videoskärmar visas sedan inslag med böcker och sovsäckar/lakan (kultur-natur?), kvinnlig make-up, rödmålde läppar och en festlig papegoja som bl a säger "Han är bäst" och "Hon är lockig".
Sedan följer alla de tecknade och fotobearbetade digitaltryck, som kan tänkas virvla runt i händelsernas vatten. Bland de tre Orlando-figurerna, könsfixerade nakna män, finns många motiv med sorgsna barn. Bland mina favoriter finns här det troskyldiga barnet med clownmasken, och det (snyggt dekorerade) gråtande barnet med den ljudpinade katten. Nervigt intressant är också naturbilden "Vind".
Den manliga sexismenSamtidigt får jag en känsla att estetiken inte är det viktigaste för Annika B Kupiainen, utan det är just redovisningen av det som kan finnas i samma vatten, och vad det kan mötas av för sorts konflikter och känslor. Och tendensen är helt klart den manliga sexismen i förhållande till kvinnor och barn. Därför känns utställningen angelägen och stark, även om det finns en risk att de som gör ett kort besök inte uppfattar nyanserna i budskapet.
LARS-OLA JOHANSSON