– Jag behöver inte så stor ateljé, säger Mattias Hofvendahl lite muntert om sitt arbetsrum på ALKA, Skylten.
Han håller just på att spika upp några av sina texter när på väggen.
Det liknar nästan Bruno K Öijers tillvägagångssätt?
– Nja, så långt vill jag inte gå. Mina texter är mer att likna vid noteringar, reflektioner och stoff till arbetsmaterial.
Slutresultatet kan till exempel ses i en drygt nio minuter lång film. Och man ser konstnären sitta på en ljussatt scen. Långsamt läser han från ihopsydda långa remsor. En mening på varje bit.
– Det vore också intressant att göra radioprogram om tystnad. Absolut tystnad finns knappast, men som tema.
Mattias Hofvendahl är inte en konstnär som målar eller bygger skulpturer. Det var snarare foto som konstform redan på gymnasiet som intresserade honom. Han har därefter gått vidare sammanlagt till långa utbildningar med början på Gamlebys fotoskola, därefter konstvetenskap, Bild- och form på Lunnevad och slutligen konsthögskolan Valand i Göteborg.
– På Lunnevad hade vi Lars Hoffsten som lärare och han presenterade Leif Elggren för oss. Det blev en viktig startpunkt för mig. På Valand mötte vi fantastiska fotokonstnärer som Tuija Lindström, Lotta Antonsson och Annika von Hausswolff.
Men varför stannade du inte i Göteborg? Är det inte bättre utvecklingsmöjligheter för en konstnär där?
– Nej, jag är mera hemmakär. Trivs inte i storstäder. Här i Linköpings finns ju ett sammanhang med alla ALKA-konstnärer och nya projekt. Jag har också min familj med två barn här. I dag kan man ju som konstnär bo nästan var som helst.
Mattias är aktuell som en av konstnärer i den pågående utställningen på Östergötlands museum med Rejmyre Artlab. På golvet har han placerat fyra högtalare med lösa glasbitar. Vibrationer och ljud uppstår av inspelat material från glasbruket.
I början av februari är han en av tio ALKA-konstnärer som visar sina arbeten med temat konst och film. Detta med anledning av filmklubben Cinemax 50-årsjubileum i februari.
– Jag ska visa en liten film med utgångspunkt av Marguerite Duras som inspirerade mig tidigt.
Flera timmars samtal med Mattias Hofvendahl utvecklar sig till spännande tankar om konst som forskningsresa. Konsten att ställa sig svåra frågor om tillvarons innersta väsen. Något av en konceptuell existentialist är han allt.