Det här är den enda svenska festivalspelning för stockholmaren YungLean. Numera är han ganska upptagen, för det går bra nu. Bara det att han 2016 gästade Frank Oceans ”Blond”.
Yungs spår ”Kyoto” som kom 2013 pekade ut riktingen. Snyggt, mörkt, melankoliskt.
Blott 21 år gammal men med två album, ett gäng kritikerrosade låtar, mixtapes och en hyfsad internationell karriär i ryggen äntrar han Juno-scenen på Bråvalla. Klockan är 23:10, det är fortfarande ganska ljust ute. Då är tältet som utgör Juno helt rätt. Mörkt, rökigt och lite hemligt.
En del vill beskriva Yung Lean som melankoliskt och aggressivt samtidigt. Men helt klart är betoningen på det melankoliska, och få-toniga. Det är rakt, enkelt och tungt. Det krånglas inte i onödan. Flera av hans spår repas av, bäst är nog "Hennessey & Sailor Moons" som han gjort tillsammans med Bladee.
Sedan delar några balettdansöser hans scen. Till den i övrigt enkla koreografin och stilen är det vackert och lite överraskande.