Med operasångaren Olle Persson och Mattias Widén, gitarr, och Sten Bäckman, piano.
Dirigent: Gunilla Frödén.
Det måste betyda mycket för ungdomar att få vara del av något sådant som dessa duktiga körsångare från Folkungaskolan har gjort! Jag är övertygad om att det hos dem sätter spår som är och blir till glädje och nytta för dem – och kanske även för deras omgivning.
Tillsammans med den – minst sagt – stöttande publiken gjorde de onsdagskvällens konsert till en trevlig stund. Sången höll överraskande hög klass, det var hörvärt, skickligt och ögat fick sitt. Ovanpå allt detta var det riktigt underhållande.
Körklangen bör av naturliga skäl inte jämföras med mer rutinerade körers, som genom kunskap och kultiverad erfarenhet kan åstadkomma ett djupare och mer förädlat sound. Men här fanns något annat istället: unga, svala, klara och slanka röster som i händerna på ett proffs som Gunilla Frödén blev något värdefullt. Det är ju inte så att barn- och ungdomssång är någon sorts ofullgånget ”halv-stadium” som får duga på vägen fram mot något mer fulländat; den har tvärtom ett stort och oumbärligt egenvärde!
Sympatiske Olle Perssons kapacitet och charm känner vi väl till. Han (som själv gått igenom musikgymnasiet, om jag förstod det rätt) sjöng stiligt och chosefritt från publiknumrens topplista: ”Tonerna”, ”Jungfrun under lind”, ”Sång efter skördeanden”, Toreador-arian och så vidare – allt till Sten Bäckmans följsamma pianoackompanjemang. Tillsammans med kören gjorde han också ”Stad i ljus” – mäktigt!
Konserten var körledaren Gunilla Frödéns avskedsföreställning i hennes roll som lärare vid Folkungaskolan. När Persson och kören avslutat ”O sole mio” kom en för Frödén överraskande bissering där Persson bytte ut texten mot en hyllning till henne. Roligt!
En av Frödéns kolleger på Folkungaskolan är gitarristen Mattias Widén. Han spelade en sats av Torroba samt ”Cavatina” vårdat, varsamt och vackert. Vi lyssnade både koncentrerat och gärna!
I Pentatonix ”Run to you” och andra av körens sånger satt deras dirigent i bänken och lät dem sköta framförandet mer eller mindre på egen hand. Sådant kan fungera med sångare som är tränade i att våga och vara säkra på det de gör. Om man inte är trygg i sig själv och samtidigt litar på de andra så rasar det samman. Fascinerande – det är väl just sådana drag var och en av oss behöver utveckla för att få det att fungera i tillvarons alla möjliga lägen. Det som händer i en kör kan vara en buljongtärning av livet, en vacker och förklarande bild.
Gunilla Frödén avslutade sålunda sin lärargärning och bejublades befogat. Vi räknar med och ser fram emot hennes insatser i andra sammanhang.