Så var det dags för Skogsröjets största huvudakt - Avantasia - att inta scenen. Det har blivit mörkt och kyligt, men de har festivalens klart största publik. Och det är en publik som är mer än förväntansfulla.
För Avantasia har under sina snart 20 aktiva år byggt upp en hängiven skara som fullständigt älskar allt bandet gör. Att kärleken är besvarad märks snabbt - Avantasia tycks verkligen njuta av varje sekund på scen.
Avantasias musik är så storslagen (ta den allra mest melodiösa och symfoniska hårdrocken och upphöj till tio) att det faktiskt inte är helt enkelt att se hur de skulle kunna göra den rättvisa live. Det teatrala hade kunnat tas till en alldeles outhärdlig nivå. Och hade de gjort tvärtom och skalat av musiken för mycket hade dess själ gått förlorat.
Men på något sätt lyckas de. Det blir en kollektiv uppvisning i perfektionism kombinerat med spelglädje, och det känns oftast som att de är ett kompisgäng som träffats för att göra det de älskar mest. Utan att det för den sakens skull blir larvigt.
Avantasia betyder gästsångare, och ikväll blir det hela fem stycken. Ibland är det nästan svårt att hålla reda på vad som händer. Samtliga gör en bra insats, och helheten hålls samman fint av bandledaren Tobias Sammet.
Avantasia får festivalens längsta speltid med en timme och 45 minuter. Det är dock i kortaste laget för att vara dem, och det märks att de tycker att de har mer att ge när slutet närmar sig. Men det blir en strålande "Sign of the cross" med nio sångare på scen (det finns en kör också...) som sätter punkt för en särskilt lyckad avslutning på festivalen.