Doom i Linköping
21 maj
Att säga att Linköping inte är bortskämt med hip hop-akter av Onyx kaliber är en viss underdrift. Publiken på torsdagskvällen blev inte heller bortskämd arrangörsmässigt med första förbandet på scen två timmar efter utsatt tid. Resten av natten flöt på i ett bra tempo, men ändå.
Vi ett-tiden var det äntligen dags för Onyx att inleda spelningen med "Throw Ya Gunz". Och de gör direkt klart att de inte blivit trötta, trots att deras karriär numera sträcker sig över 22 år. Sticky Fingaz och Fredro Starr är i imponerande form. Särskilt rösterna är välbehållna, och där ligger mycket av deras storhet – särskilt den förstnämnde låter fortfarande precis så oefterhärmligt skrämmande som han ska.
Doom är inte fullt, men den publik som är på plats är med på allt Onyx tar för sig. En hel del är säkert här av nostalgiska skäl, men de är lika peppade även när bandet kör nytt material. Mellansnacket blir något tjatigt med oavbrutna hyllningar till diverse levande och döda hip hop-legendarer och vrålande om riktig hip hop.
I stället kunde de kanske satsat på att spela hela låtar. Onyx kortar ned alldeles för många av sina klassiska nummer. "Bacdafucup” blir det exempelvis i stort sett bara en refräng av. Och "Slam harder" får bara en kvarts sådan. "Slam" däremot görs i sin helhet, och får strålande respons från publiken. Likaså "Turndafucup". Onyx eldar på publiken och går trots det något upphackade upplägget hem med en klart godkänd insats. Och nya "Strike Back" gör de så bra att den säkert kommer att finnas med som en fyrtifemsekundersversion om Onyx håller på i några år till.