Det brittiska bandet har nått legendstatus som grundare av grindcoregenren, och även om den inte är särskilt spridd bland allmänheten, är det ändå rätt stort att se dem gå upp på en källarscen i Linköping.
Överkörning är ett riktigt slitet uttryck när det gäller spelningar. Men det Napalm Death ger sig på den här kvällen går inte att beskriva på något annat sätt. Tempot sitter från första sekund. Och därefter är det ytterst få andrum.
En första lyssning på bandets musik kan lätt ge intrycket av att det mest handlar om oljud. Och då känns kanske en hel konsert som väl mastig. Men faktum är att det finns en hel del dynamik under ytan. Exempelvis "Continuing war on stupidity", där det blir rejält med sväng. Och bandmedlemmarna ger verkligen sitt yttersta för att pressa ut allt ur sin låtkatalog.
Ingen skulle klandra Napalm Death om de skulle vilja sakta ned och antingen ta det lugnare under sina spelningar, den nuvarande sättningen börjar trots allt närma sig trettio år som aktivt band.
Men under den andra halvan av konserten växlar de istället upp en nivå till. En hel del av gruppens äldre låtar kastas in och publiken, som dittills varit lite trögstartad, kommer igång rejält. Avslutningen blir sen riktigt stark med covers på svenska Anti Cimex och Dead Kennedys, och Napalm Deaths egna klassiker "Persona non grata" och "Smear campaign".
När spelningen går i mål är det många lyckliga leenden bland publiken – det är svårt att inte imponeras av Napalm Death.