Lorentz lär oss leva life

Första och senaste gången jag såg Lorentz live var på Bråvallafestivalen 2016. Det var en besvikelse. Han lallade lojt runt och halsade ur en champagneflaska på festivalens största scen utan att lyckas fylla den.

Lorentz lyckas visa att han är nåt som ingen annan är.

Lorentz lyckas visa att han är nåt som ingen annan är.

Foto: Gabriella Nilsson Ringqvist

Konsertrecension2017-12-03 10:28

Musik

Lorentz

Backstage, Linköping

2 december

På Linköpings konserthus minsta scen kommer han betydligt bättre till sin rätt. Succétvillingarna Sammy och Johnny Bennett värmer upp publiken, men det är när Lorentz hukar in på scenen med ryggsäck på ryggen och autotune i mikrofonen som festen börjar på riktigt.

För fem år sedan släppte Lorentz ihop med sin bror Sakarias 2000-talets bästa svenska hiphopalbum i ”Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast”. När han ett och ett halvt år senare solodebuterade med ”Kärlekslåtar” blev han en banbrytande generationsartist för 90-talisterna. Och det är dessa 90-talister som dominerar framför scenen och sjunger med i varenda svengelskt narcissistisk rad om kärlekstrubbel och hur man lever life.

Som soloartist med all musik förinspelad, och dessutom tidernas mest konsekventa autotune som signum (att den ligger kvar även under mellansnacken är festligt), är det fortfarande lite knepigt att nå innanför bröstet på sin publik. Det taggar till på riktigt först när sidekicken Madi Banja studsar upp på scenen. De river av ”120 euro” och den majestätiska ”Be för mig” från årets album ”Lycka till”, och det är svängigt, kamratligt och växelsången gör att det lyfter ordentligt.

Allra bäst är det när Lorentz är som mest rakt på sak. ”Glad för dig” är trallvänligt härlig, och största höjdpunkten blir som väntat när han och Madi Banja ordnar masspsykos med ”Där dit vinden kommer”.

Jodå, han är nåt som ingen annan är.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!