Det må vara något klyschigt att gå till Kent som någon sorts grundmall för ett sådant band, men Junior Brielle har lyckats föra vidare arvet av melankoliska melodier och dystra texter på ett lysande sätt. Bröderna Gabriel och David Röhdin paketerar det svenska vemodet i mörka synthmiljöer ackompanjerat av Top Gun-stora synthtrummor. Duon släppte sin hyllade debut-EP ”Blod” i april och inför spelningen på Kårhuset Kollektivet känns det som att det är som upplagt för allsång i refrängerna till ”Dovas” och ”Forever & Ever”.
När bandet stiger på scenen uppmanar Östersundsbröderna direkt publiken att ”ta in det här”. Inledande ”Dovas” pumpar igång och publiken verkar ta Junior Brielle på orden genom att direkt börja gunga och sjunga med. Trots att bröderna står ensamma på scenen fyller de direkt ut den med pondus och rockposer. Det är svårt att inte tänka på Oasis när Gabriel Röhdin iklädd en grön parkas kaxigt vandrar runt på scenen likt en norrländsk Liam Gallagher, samtidigt som David Röhdin stadigt driver på låtarna med sin bas. Under refrängen i ”Säg aldrig ditt namn” headbangar publiken som om det vore en metalspelning och Kårhusets lokal fylls med djupa basgångar.
David ber publiken om ursäkt för att de spelar osläppt material och att livegig ”verkligen är det sämsta forumet för att spela nya låtar”. Jag håller inte med. Både storslagna ”Oh, Julian” och kommande singeln ”VM 94” gör sig väldigt bra i Kårhusets klubblokal.
När de avslutar med ”Forever & Ever” hoppar och sjunger hela lokalen samtidigt som stämningen lyfter ytterligare ett snäpp. Att publiken ropar på extranummer bryr sig Junior Brielle lite kaxigt inte om, vilket faktiskt känns helt rätt ikväll.
Utöver att det ringer i mitt öra har duon lämnat mig med känslan av att jag är spänd på att höra mer av bandet.