Crowdfunding brukar det kallas, men det finns andra och bättre ord på svenska. Gräsrotsfinansiering, till exempel, eller folkfinansiering, det vill säga många människor ställer upp med små eller större summor för att se till att någonting de önskar sig verkligen blir av.
– I början av maj gick vi ut på sociala medier och berättade att vi samlade in pengar och responsen var stor, berättar Matilda Magnusson som driver Lapphem tillsammans med sin syster Elisabeth.
När Corren är på besök i Borkhult har publiken hunnit bidra med ungefär en tredjedel av kostnaden för scenbygget, men pengar fortsätter att rassla in.
Lapphem i Borkhult är vid det här laget ett etablerat kulturhus i Östergötland, men det är kanske ändå på sin plats att backa bandet och berätta lite om bakgrunden till det som sker i dag.
Borkhult är en gammal industriort. Här fanns i slutet av 1800-talet ett tegelbruk, en såg, en kvarn och ett pappersbruk. Pappersbruket existerade fram till 1904. Lapphem byggdes i slutet av 1800-talet, och namnet Lapphem kommer sig av att huset byggdes av överblivet virke.
Matilda och Elisabeth Magnusson kom från Stockholm till Borkhult på 1980-talet, med sina föräldrar.
– Lapphem var ett våffelcafé på den tiden och jag hängde här rätt mycket, säger Elisabeth.
– Jag med, men inte lika mycket som du, fyller Matilda i.
Under åren som följde var det verksamhet på platsen lite till och från. 2000 och 2001 bestämde sig systrarna Magnusson, då i tjugoårsåldern, för att driva stället som sommarkafé med vandrarhem, och arrangerade också en och annan musikkväll.
– Det var som en lightversion av det vi gör nu, säger Matilda.
Sedan for de åt var sitt håll. För att komma tillbaka och köpa hela Lapphem 2016. Två år senare, 2018, öppnade de verksamheten ”på riktigt”.
– Då kom det för första gången folk vi inte kände.
Sedan dess har det inte gått som på räls, men det har hänt massor. Fler och fler människor har hittat till caféet (som återigen har våfflor på menyn), pensionatsverksamheten blomstrar och det har med åren blivit fler och fler konserter. Husets framsida har fått tjäna som scen, en något speciell sådan eftersom den är tio meter lång och en och en halv meter djup. Lite svårhanterbar. Publiken har suttit på stolar framför, delvis på den väg som går igenom den gamla bruksmiljön, vilket inte har känts helt okej med tanke på grannarna, konstaterar Matilda och Elisabeth.
– De ska ju kunna ta sig fram på vägen.
Den nya scenen kommer att finnas i trädgården på husets baksida, som egentligen är den sida av huset som många gäster möter först eftersom det är baksidan man kommer till över ån från parkeringen. Matilda och Elisabeth Magnusson har ritat scenen tillsammans med grannen, snickaren och arkitekten Patrik Andersson. Den blir 42 kvadratmeter stor och precis som huvudbyggnaden byggs den av återvunnet material så långt det är möjligt. 350 konsertbesökare beräknas få plats, ungefär hundra fler än i dag.
Patrik Andersson från Haninge flyttade till Borkhult strax före pandemin. Att han hade hamnat på en plats med ovanligt många handlingskraftiga personer (för det finns en mängd eldsjälar på orten som alla arbetar för en levande landsbygd) hade han inte en aning om.
– Jag kom hit och hade med mig tankar som liknar dem som Matilda och Elisabeth hade när de köpte Lapphem, berättar Patrik Andersson. Jag skulle vilja göra lite av samma sak på min gård här i närheten.
I stället för att konkurrera samarbetar de.
Konserterna på Lapphem arrangeras av Borkhults natur- och kulturförening i samarbete med Kulturens, med stöd från olika stiftelser, Åtvidabergs kommun och Region Östergötland. Sara Parkman inviger scenen den 4 juli, den 22 juli kommer Anna Ternheim och Monica Mac står för sommarens sista trädgårdskonsert den 2 augusti. (Konserter av senare datum äger rum inomhus, i Lapphems källare.)
Många kända artister kommer till Lapphem, men Elisabeth och Matilda vill gärna lyfta fram de mindre kända.
– Svensk publik går som regel och lyssnar på sådant som de känner till, det är synd. Vi har haft oudspelaren Ahmad al Katib och flera andra världsartister här som i sina hemländer lockar tusentals besökare. Hit kommer kanske 50 personer. Vi önskar verkligen att fler skulle våga sig på att gå på konserter med musik som inte är helt självklar för dem.