I fredagkvällens program visade de att de behärskar ett brett register. Med Staffan Mårtenssons känsliga klarinettspel blev det en klangrik och underhållande resa, från tidig romantik av Schubert och Schumann till kända sånger av Weill och Villa-Lobos.
Ovanliga var Arnold Schönbergs kabarésånger. Inte typiska för denne utan ett tidigt uttryck för en lättsam och satirisk sida. Kerstin Avemo återgav både texter och sång på ett mycket livfullt och drastiskt sätt.
Tyvärr var inte kyrkan bästa scen för denna sort av sånger. Wallenbergssalen, som är stängd för ombyggnad hade förstås varit bättre.
Debussys märkvärdiga musik återkom på två ställen som en tyngdpunkt och kontrasterande vila i det lidelsefulla flödet. Derwinger tolkade distinkt och koncentrerat två preludier. Senare hördes en rapsodi för klarinett och piano, med fint samspel och stor känslighet.
Tre sånger av Kurt Weill var något av en höjdpunkt. Avemos dramatiska nerv och sceniska närvaro kom verkligen till sin rätt här.
Avslutande trion av Schubert (Der Hirt auf dem Felsen) blev en lyrisk och innerlig upplevelse, med mjukt och nyanserat spel.
Lördagmorgonen öppnade dörren till en helt annan musikvärld. En kort och avspänd frukostkonsert med svensk-syriske lutspelaren och sångaren Fadi Kattini i Baptistkyrkan. Denne blandade friskt mellan olika stilar och melodier som är kända i arabvärlden. Det blev även fragment av det västerländska. En virtuos och passande introduktion till instrumentet oud. Med ett inledande samtal som gav en kort bakgrund. Viktigt att nyanlända musiker får höras och sprida sin kunskap.