Borta är finalspelningar på Cloetta Center och kända band som pausakter, nu är det hederliga Dynamo i Norrköping som står värd för finalen och fokus ligger på årets åtta finalister. Ett startfält som innehåller allt från akustiska visor till heavy metal via skatepop och hip hop.
Segern visar sig stå mellan två motpoler, både vad gäller musik och hur de skrapar ihop sina poäng. Störst publikstöd har HLTR$ från Norrköping medan juryn lyfter fram Söderköpingsartisten Elsa Göransson som sin favorit.
Resultatet blir något av en skräll. Jag är helt övertygad om att rapkvartetten HLTR$ ska kamma hem en ohotad seger. De är samspelta och deras tolv minuter på scenen är som en urspårad fest, fast med bättre mikrofonhantering. Det låter dock rätt illa när välartade gossar från Sverige plockar det allra sämsta språket från USA och strösslar friskt med det. Och när majoriteten av bandets månghövdade publik är tjejer kanske man inte slentrianmässigt bör tala nedvärderande till dem. Kanske är det just det som får juryn att lägga sin röst i annan riktning? Avslutande låten som också innehåller lyrik på svenska är däremot avsevärt mycket mer genomarbetad och riktigt bra.
Nu är det inte bara juryns förtjänst att Elsa Göransson går segrande ur striden. Hennes framträdande belönas faktiskt med näst flest publikröster. Ensam tjej med akustisk gitarr är ju inget nytt fenomen och Livekarusellen brukar innehålla ett par varje år. Elsa bryter sig igenom med ett starkt och självsäkert uttryck. Hon räds inte att låta sin säregna röst ta ordentligt med plats och det där eviga sorlet från publiken som man alltid stör sig på när något lugnare framförs på scenen dör faktiskt ut. All uppmärksamhet riktas mot scenen och Elsa Göransson hanterar det som ett proffs.
Finspångsbandet The Project kammar hem tredjeplatsen med sin progressiva heavy metal. De har ett bra tryck både musikaliskt och i sångarens pipor och hade tävlingen haft namnet Metalkarusellen hade deras placering förmodligen blivit ännu bättre.
Här följer några av mina egna priser till övriga deltagare.
Störst potential: Sextetten Monsters medlemmar är tio år gamla, yngst någonsin i Livekarusellen, men jag ser redan hur de på sikt utmanar Ghost som Linköpings finaste leverantör av hårdrock med mörka texter. Just nu är det bitvis lite svajigt men ändå imponerande på många sätt.
Mest atletiska: Favorite Day. Om du blinkade missade du det. När sångaren tumlade runt i luften som en vettvilling. Efter det tog jag inte mina ögon från scenen för att inte missa något. Men då var det tyvärr redan för sent. Bra stämsång, men lite för snällt för att riktigt grabba tag.
Mest P4-kompatibelt: Lumiere. Nej, det är inte en förtäckt sågning. Den akustiska duon har en enorm potential att nå ut till en stor publik med sin vuxna och supersnygga popmusik.
Mest schizofrena: Sons of Sky. Motalabandet blandar Green Day-punk med progressiv heavy metal och lite new age-flum. Det spretar åt alla möjliga håll, men är väl framfört.
Kvällens frikort: Med en ny gitarrist och det lite udda valet att framföra en helt ny och tydligt orepad låt får Steel Mill från Norrköping kvällens frikort. Men nästa gång vill jag höra ett välrepat och taggat band.