Betyg 5
Håkan Hellström
Saab Arena, Linköping, 9/12
Håkan Hellström skulle kunna göra det så enkelt för sig. Fansen skulle säkerligen nöja sig med att han sålde ut Ullevi ett par gånger varannan sommar. Istället väljer han att ta ut sin mastodontshow på vägarna. Och det är inte helt utan sina risker. Saab Arena i december låter på förhand inte som någon höjdarinramning. Det är dessutom den första spelningen i Sverige utanför Göteborg på tre år.
Men det går helt fantastiskt bra. Det går faktiskt så bra att det inte är alldeles enkelt att hitta orden. Efter introt går Håkan Hellström och bandet upp på scen och drar av en furiös "I sprickorna kommer ljuset in" som avlöses av en sinnessjuk "Mitt Gullbergs kaj paradis". Det är helt sanslöst att det går att få ihop något så tight av något som bara exploderar av energi åt alla håll. Samtidigt.
Då är det helt naturligt att det sedan dras ned några snäpp. Men det har förmodligen mest att göra med att de nya låtarna helt enkelt inte hunnit sätta sig än. Så det är nog snarare så att det är publiken som inte ger samma energi tillbaka till scen.
Men det är också den enda lågpunkten där ikväll. Saab Arenas golv har aldrig varit så välfyllt, och det ges så mycket kärlek tillbaka till scen att det inte är klokt. Allsången till "Gårdakvarnar och skit" är fullkomligt fenomenal. Och nästan tårdrypande när Henrik Berggrens ögon passerar förbi på videoskärmarna.
Denna stund av vemod är dock ett undantag. Det här är framförallt ett glädjefyrverkeri utan ände. Och precis när man inte tror att det går att komma längre drar "Ramlar" igång. Eller exploderar igång är snarare en bättre beskrivning. Frågan är om det någonsin skapats så mycket energi på scen i Linköping. Då går det till och med att frammana riktigt genuint jubel över bandpresentationen i mitten av låten. Inte för att bandet inte förtjänar det - de är överjordiskt bra genom precis hela konserten.
Traditionellt ska extranumren lyfta en konsert ytterligare. Den här kvällen är det verkligen inte lätt att se hur det skulle kunna ske. Men Håkan Hellström klarar till och med det. Förutom att låtarna framförs med än mer energi ("Känn ingen sorg"!) plockar Håkan in Amanda Bergman på gästsång. Och det är så vackert att världen går sönder lite grann. Det kan inte längre finnas någon som inte förstått hennes storhet.
Ullevi-konserterna var inte på något sätt höjdpunkten på Håkan Hellströms karriär. Det var snarare bara första stegen upp mot nästa nivå. Och frågan är om någon svensk varit uppe i närheten av den nivån tidigare.