Favoriten: "Det vi såg var långt ifrån det vi fick"

Favoriten

Jonny Lang

Stockholm Jazz Festival, Skeppsholmen 2005.

Jon Gordon Langseth, Jr, satte sig på scenen. Den smått religiösa artisten som kan vara lite slät på sina album, gav intryck att vara en liten skolpojke bakom de andra musikerna som stod i förgrunden. 

Skeppsholmen, en sommarkväll 2005. Ett glassigt Strandvägen var bakgrundsfond när de första tonerna slogs an.

Vackert, som en tavla.

Men vad är livet utan lite salt, eller syra?

Jonny Lang sjöng – som besatt. 

Urkraft.

Med en röst som bara kan ha mättats med whiskey, sandpapper och krita ristade sig stämman fast i det undermedvetna. 

Det vi såg var långt ifrån det vi fick. Ändå kändes bilden med den stora kontrasten så rätt. 

De riktiga kännarna, gitarrgnidarna. De där som antyder att något ackord i tredje låten passerat för otydligt. De som sett Jonny Lang i Minneapolis eller något, sa att han varit bättre.

Konserten har ändå etsat sig fast i mitt minne och jag har ständigt kollat turné- och festivalprogram efter den kvällen. Mina vägar och Jonny Langs har inte korsats igen. Inte ens när vi åkte till USA hösten 2019 lyckades jag pricka in resan med något av hans eviga spelande på den amerikanska kontinenten.

Men nu har inte bara covid tystat 40-åringen som drabbats av hälsoproblem och ställt in alla turnéplaner. Det är första gången under sina 22 år på scenen.

Sedan har det varit alltför tyst.

Jag är ändå övertygad om att möta Jonny Lang live igen. 

För att citera honom; "A quitter never wins".