I två år har svenska evenemangsarrangörer slagit knut på sig själva för att försöka gå hela ur pandemins restriktioner. Man har skapat arrangemang för en maxpublik på 50 personer, mätt ut avstånd mellan stolar, ställt in och ställt fram, krånglat sig igenom ansökningar om olika typer av krisstöd, skapat en digital livescen och under en pyttekort period provat vaccinpass. Parallellt har arbete pågått med att få beslutsfattare och folkopinion att förstå värdet av evenamngsnäringen och hur arbetet fungerar i en bransch som inkluderar en mängd olika yrkesutövare och måste planera med lång framförhållning.
Och nu står vi här. Utan restriktioner. Pandemin är inte över, men samhällsfaran anses inte längre vara av den digniteten att människor ska förbjudas att samlas.
Ketchupeffekten är tydlig. Det vi ser hända på våra livescener är resultatet av två års framskjutna gig mixat med en rad nytillkomna turnéer med artister som väntat med att släppa ny musik i väntan på möjligheten att spela live.
För kulturkonsumenter är konsertkalendrar just nu ljuv (men kanske lite stressande) läsning, inte minst i Linköping. Igår (fredag) stod två svenska popgiganter på olika scener samtidigt: Lena Philipsson i Konsert & Kongress och Molly Sandén i Saab Arena.
Mellan den 11 och 19 mars kan vi avnjuta såväl Andreas Mattsson, som Staffan Hellstrand, Hurula och Thåström live i Linköping. Under april och maj uppträder, för att nämna några, Mando Diao, Shout Out Louds, Sarah Klang, Frida Hyvönen, The Wannadies, Miriam Bryant, Maxida Märak, Mikael Wiehe, Movits och Hannes på olika scener i stan. Den sistnämnde är en hyllad singer/songwriter med hiphopinfluenser som bland annat hörts ihop med Seinabo Sey. Han kommer att spela i Wallenbergssalen på Östergötlands museum, som snart öppnar efter sin långa renovering. Spelningen arrangeras i samarbete med John Doe och faller det väl ut kan vi ha en ny återkommande livescen i stan.
Orosmolnet är hur den publika uppslutningen faktiskt blir. Konsertsuget finns, men är människor redo att klämma ihop sig inne på klubbar och framför scener? Även före pandemin verkar två-tre spelningar i veckan med namnkunniga artister ha varit i mesta laget för Linköping. Vi som bor här vill ju gärna ha en rik och levande livescen, men väljer lite för ofta ändå tv-soffan.
Stannar vi hemma nu är risken stor att flera av livearrangörerna gör så stora förluster att de dukar under. Det finns inga krisstöd att söka när restriktionerna släppts.
Men det omvända scenariot är också möjligt. Om vi som kan ser till att ta del av den fantastiska konsertvåren som nu väntar, finns chansen att vi även framöver får ett stort och brett utbud att välja från.
Christel Valsinger är popexpert, frilansjournalist och musikproducent från Linköping