– Hur jag förbereder mig för en konsert? Förutom det rent musikaliska så är det viktigt att vara mentalt på topp. Ja, även fysiskt. Jag använder mig av yoga som tränar både kropp och sinne, säger Linköpingsaktuella världssopranen Nina Stemme.
– Ytterst handlar det om ge sig själv chansen att vara fri i stunden så man kan reagera på – och förhoppningsvis också utnyttja – det som händer på podiet.
Efter ett hektiskt spelår, Nina Stemme långpendlar mellan operametropolerna – La Scala, Wiener Staatsoper, Covent Garden och Metropolitan – har hon gett sig själv och familjen långledigt under sommaren. Jag når henne på telefonen en solig förmiddag i augusti. Det är fortfarande några veckor till utomhuskonserten i Linköping.
Du har inte sjungit tidigare med Norrköpings Symfoniorkester. Vad krävs rent generellt för att mötet mellan solist och orkester ska bli lyckat?
– Det krävs att båda är förberedda, att vi lyssnar på varandra och att dirigenten får oss att samspela. Det är lätt gjort att orkestern överröstar en ensam sångare. Vi lägger ofta stor vikt vid att hitta tempo och balans så att rösten hörs över symfoniorkestern. Det gäller till exempel det stycke av Kurt Weill vi kommer att framföra på Stadsfesten. När jag sjunger den utan mikrofon så är det väldigt mycket brass i kompet, så trumpetare och trombonister måste hålla igen när vi sjunger och spela mycket svagt.
Hon tar en kort andningspaus:
– Lustigt nog vet jag ingen symfoniorkester som hanterar balansfrågan på första repet. Inte ens Wienerfilharmonikerna.
Är det verkligen så?
– Ja, märkligt nog.
Nina Stemme ger inte många konserter utomhus. Skälet till hennes tvekan är att det rent tekniskt innebär stor skillnad mot att sjunga i en konsertsal.
– Jag brukar inte tacka ja eftersom operaröster inte alltid gör sig bra i mikrofon. Det krävs riktigt skickliga ljudtekniker och bra teknik. Våra röster är gjorda för att bära bra utan mikrofon. Men nu är det ett såpass blandat program på torsdag så det kommer att bli jättekul.
Ja, vad får vi höra dig sjunga?
– Tillsammans med sångare från Vadstena-Akademien kommer jag att sjunga ”Saga of Jennie” med musik av Kurt Weill. Jag framför också verk av Verdi och Sibelius.
Det är inte första gången Nina Stemme är med i en produktion från Vadstena-Akademien. Redan 1993 sjöng hon en av rollerna i den tidiga 1800-talsoperan ”Mjölnarna” av den italienske komponisten Fernandino Paër.
– Operan var ett slags mellanting mellan Mozartoperorna ”Don Giovanni” och ”Figaros bröllop”, tror jag vi kom fram till, säger hon med ett skratt.
Nina Stemme ger ett lugnt och stabilt intryck intervjun rätt igenom. Man kan knappt fatta att det är samma kvinna som på Youtube levandegör smärta och förtvivlan så övertygande i Verdis ”Pace pace mio dio”.
Klippet på sex minuter bjuder på ren och skär operakonst och jag uppmanar alla med minsta intresse av musik att gå in på Youtube och lyssna.
Sverige får hela tiden fram nya opera sångare av hög klass. Förutom du själv syftar jag på sångerskor som Anne-Sofie von Otter, Malena Ernman, Erika Sunnergård och Elin Rombo. Handlar det om arvet efter Birgit Nilsson eller finns det fler förklaringar?
– Ja, du, jag får den frågan i nästan varenda intervju och jag har inget bra svar. Birgit Nilsson har varit enormt aktad och älskad utomlands men börjar nu bli lite bortglömd. Det finns inget jättehemligt recept som vi säljer, men vi hjälper och stöttar varandra.
– Men låt mig tänka... vi är väl förberedda, ger inte upp i första taget och brinner för det vi håller på med.
Irriterade kan de också bli. På sådant som stör operaupplevelsen.
– Jag tycker att det är oförskämt med allt filmande och fotograferande under konserterna, både ute och inne. Det stör min koncentration och mina möjligheter att ge publiken det allra bästa krymper. Vänta till applådtacket om du nu måste föreviga allt. Var i nuet och lyssna till musiken!
Ska man som publik förbereda sig på något särskilt sätt inför konserten?
– Nej! Till ett arrangemang som Stadsfesten ska man komma helt förbehållslöst, vara totalt öppen och komma som man är. Sen får man väl se om publiken återkommer till hösten till konsertsalar och operahus och framför allt de biografer som direktsänder en mängd operaföreställningar. Jag skulle själv vilja gå på opera på bio nån gång, säger Nina Stemme.
Men det går inte, du står ju alltid framför kameran?
– Ja, jag vet. I det fallet valde jag helt galet, ha ha.