Kan du historien om Festival of the Midnight Sun? Jag drar den lite snabbt.
1970 anordnades musikfestivalen i Mantorp med ambitionen att bli ett svenskt Woodstock. Några av dåtidens internationellt största akter tog sig till Östgötaslätten, däribland Canned Heat som ett år tidigare spelat på just Woodstock. Man hade hoppats på en halv miljon i publiken men när festivalhelgen var över kunde man konstatera att det var som mest 3 000 personer på plats. Ett fiasko minst sagt och festivalen har kallats "Det största fiaskot i svensk pophistoria".
Sedan fem år är festivalen tillbaka i Östergötland och i helgen var det dags igen. Musiken är ungefär densamma som den var 1970. Många av akterna kikar tillbaka på 1960-talet men, kanske framför allt, mot 70-talsrock á Black Sabbath. Och det är nu jag vill berätta om den underbara överkörning bandet MaidaVale bjöd på i fredags kväll.
Den senaste singeln "Faces [Where is Life]" inledde holmgången med sitt psykedeliska sväng och redan här fastställdes det att sångerskan Matilda Roth, ursprungligen från Kisa, var festivalens coolaste person. MaidaVale låter som en fantastisk blandning av tyska krautrockarna CAN, tidiga Pink Floyd och Pugh Rogefeldts första skivor.
I maj släpptes albumet "Sun Dog" och där har bluesen och stonergitarrerna tonats ner i förmån för rytmerna och svänget. Soundet känns mer modernt och på låtar som "Control" får man Tame Impala-vibbar. Och det blir även tydligt under konserten i Linköping att det är en annan sorts känsla i musiken. Publiken står inte och bluesgungar utan dansar med höfterna. Men det är fortfarande rock, tro inget annat. Det är hårt, det är intensivt och det är tight – det märks att bandet spelat drygt tio år tillsammans.
Framför allt gitarristen Sofia Ström bjuder på en lektion i hur man spelar rock originellt och dynamiskt, med ett fantastiskt anslag och ton på gitarren. Visst, här finns det en hel del fuzzpedal, men det är inget mustaschriffande á Black Sabbaths Tommy Iommi. Nej, Sofia Ströms gitarrljud badar i delay, chorus och wah-wah, vilket gör att soundet blir mer både mer psykedeliskt och funkigt.
En hypnotisk timme var allt vi fick av MaidaVale, men vilken timme det var. Jag vill skriva alla superlativ jag kan men nöjer mig med att konstatera att det här var en av årets absolut bästa konserter i Linköping.