För den som likt undertecknad såg turnépremiären på Skansen i juni fanns det all anledning att vara orolig Visserligen består senaste skivan "Granit och morän" av ett tillbakalutat stycke låtar, men framförandet var alldeles för lojt och färglöst.
Men här på Linköping Arena tar det ungefär en sekund av inledande "Lågsäsong" för att alla eventuella tvivel ska försvinna. Kärleken som fullständigt flödar från publiken går att ta på. Tifot från långsidan på läktaren hade kunnat kännas hur konstlat som helst, men mot bakgrunden av en ändlöst jublande människomassa blir det ändå genuint.
Lasse besvarar kärleken och konserten får en riktigt fin start. Sedan lyckas han inte heller nu göra något vettigt av den särdeles tråkiga trion låtar som inleds med "Vem som helst blues".
Se mer:
TV: "Han är djup och fin" - "Trubadur spelade önskelåtar" - "Allsång inför konsert"
Det är dock en relativt kort dipp, och spelningen rycks upp rejält av den strålande mörka "Järnvägsspår" som fortfarande är det bästa Winnerbäck fått ur sig på den här sidan "Söndermarken". Och live växer den och blir riktigt mäktig. Bandet lämnar sen Lasse ensam på scen med sin gitarr, och "En tätort på en slätt" blir en finstämd och alldeles underbar ömsesidig kärleksförklaring mellan Lasse och publiken.
Senast Winnerbäck spelade i Linköping var det på en plats näst intill löjligt betydelsefull - även om det var lätt absurt att det innebar att vi hamnade halvvägs ute i skogen. Linköping Arena däremot är förmodligen en av de minst betydelsefulla platser som går att spela på. Men den funkar riktigt bra. Och det är rätt skönt att slippa sommarspelningar med Winnerbäck på det oformliga Stångebrofältet.
Andra halvan av konserten blir en parad av Winnerbäcks största hits. "Kom ihåg mig" blir inte fullt ut den euforiska explosion den brukar vara. Förmodligen beror det dock mest på att regnet hittat hit, och det kompenseras omedelbart med en sprudlande "Solen i ögonen". Det är svårt att förstå varför den varit så sällsynt tidigare under turnén.
"Söndermarken" blir den självklara höjdpunkten med en Lasse Winnerbäck som är ett enda stort leende när han ser och hör hur mycket låten betyder för Linköpingspubliken. Avslutningen blir sedan ett rent fyrverkeri i arenarock av finaste märke. Allra sist kommer en vacker "Granit och morän" och sommaren i Linköping kunde knappast ha fått en bättre avslutning.