Christer von Rosen var konstnären som, från sitt hem i Kindabygden, kommenterade både världshändelserna och den lokala kulturdebatten, främst genom satirteckningar men också i sitt måleri. Främst är det hans teckningar, akvareller och småkonst som gjorde hans konst till en humanistisk granskning av såväl orättvisor som människans tillkortakommanden. Just nu finns verk av hans hand på en utställning på konsthallen Passagen. Där finns prov på denna småkonst, som under senare år blev mörkare och vemodigare samtidigt som konstnärens syn försämrades. Där framställer han glesbygden som en mörk ensamhet men med stor fördragsamhet. Främst har jag fäst mig vid hans porträtt av människor i olika situationer där hans satiriska språk avslöjar med en humoristisk ton både svagheter och brister. Han använde gärna sig själv som modell och framställde sig som narr, som hypokondriker eller som spefågel, men också som konstnär i symbios med Dürer.
Christer von Rosen fick 1989 Correns Palmaerpris. Då gjordes en utställning på Östergötlands museum, där han visade en imponerande rad porträtt, Men själv var han kritisk. ”Gubbarna var ett misslyckande” men nu gläds jag ständigt åt det lilla självporträttet på min vägg.
Christer von Rosen var inte polemisk men vid den stora konstskandalen med Sven Stolpes konstsyn, då gjorde han ett verk, som avslöjade falskheten bakom Stolpes kamp mot yttrandefriheten.
Christer von Rosen har varit en ikon i den östgötska kulturen. Saknaden är stor.