Gerda Antti bodde länge på landet utanför Kisa tillsammans med sin man, författaren och manusförfattaren Walter Ljungquist. Nu bor hon i centrala Kisa med utsikt över torget.
Det är en pigg 93-åring som välkomnar oss in i sin lägenhet ovanför Stora torget i Kisa. Författaren Gerda Antti flyttade hit för två år sedan efter att ha bott många år på landet och hon trivs med att få bo nära människor igen. I lägenheten ligger boktravar lite överallt och på balkongen tornar höga tomatplantor upp sig.
– Man måste sysselsätta sig med något, säger Gerda Antti.
Författaren debuterade 1961 och har sedan dess gett ut 21 böcker, tilldelats flera litteraturpriser och blivit hedersdoktor vid Linköpings universitet. I juni gav hon ut boken ”Alla mina dagar” som består av en slags aforismer som kretsar kring livet, ålderdomen och döden.
– Nästa stora steg för mig är ju döden, så är det ju, säger Gerda Antti medan hon häller upp en kopp kaffe.
"Som författare eller konstnär har man alltid en egen verksamhet så under de här åren har jag suttit och skrivit." säger Gerda Antti om pandemiåren.
Texterna har kommit till författaren i vardagen. Hon visar upp ett nött litet anteckningsblock hon brukar bära med sig, för att kunna anteckna när det dyker upp någon fundering som känns värd att bevara.
”Alla mina dagar” berättar om erfarenheten av åldrandet och livet från en plats där funderingar kring döden inte går att undvika. Gerda Antti hymlar inte med de jobbiga aspekterna av åldrandet. Hon skriver om oregelbundna hjärtslag, om ensamheten som kommer av att alla som skulle kunna tänkas ringa ligger på kyrkogården och om kroppens svek när den inte klarar av att ta sig till toaletten i tid. Hon förstår inte varför man ska sticka under stolen med det som är verkligheten.
– Vissa saker kanske uppfattas som genanta, men det bryr inte jag mig om.
I "Alla mina dagar" skriver Gerda Antti om ålderdomen, döden och livet.
Men framför allt är det en livsbejakande bok med funderingar över det Gerda Antti kallar livsmodellen. Trots att det finns dagar som är jobbiga, har Gerda Antti en positiv syn på livet. Hon skrapar lotter och hoppas på vinst, hon äter middagar med vänner och hon skriver.
– Jag är min egen verkmästare, ska det bli något gjort måste jag sätta i gång det. Vem fan är det annars som ska sköta om mitt liv om inte jag?
Samtalet avbryts av att det ringer på dörren. En granne till Gerda Antti kommer förbi med två lådor nyplockade blåbär. Att flytta in till Kisa har gett henne många nya bekantskaper och när hon går promenader är det en del som känner igen henne eftersom hon skrivit så mycket, vilket hon tycker är roligt.
Författaren tycker att människor pratar för lite om livets stora frågor.
Något hon kan sakna är människor att samtala om livets stora frågor med. De flesta är inte intresserade av sådana tunga samtalsämnen, menar hon.
– De säger ”Äh det där skiter vi i, nu tar vi en drink i stället” och då blir det ju inget snack. Många ids inte hålla på och fundera, säger hon.
Inte ens i kyrkan tycker hon att man pratar tillräckligt mycket på djupet.
– Jag tror på en skapare och jag tycker att det borde vara tydligare att prästen också gjorde det. Men även där ska det hållas ganska vardagligt. Det är inte populärt att tala om själen.
"Livet föds på nytt varenda dag. Det som händer nu hände inte igår och händer inte imorgon, så är det för alla" säger den 93-åriga författaren Gerda Antti.
Författaren vill inte att det ska uppfattas som att hon är missnöjd eller bara sitter och väntar på döden. Hon lever i nuet och vill bara berätta om den ofta förbisedda delen av livet som är ålderdomen. Nu har Gerda Antti ett nytt bokprojekt på gång. Hon visar upp en pärm med låtar hon skrivit under åren som hon nu ska sammanställa och försöka ge ut.
– Livet föds på nytt varenda dag. Det som händer nu hände inte igår och händer inte imorgon, så är det för alla, säger hon.