Den här bilden blev också den som bildsatte Fredrik Strages krönika, som kom att handla om besöket
hos Ramones-Janne.
Fredrik Strage har bestämt vinylbutiken Pet Sounds på Skånegatan som mötesplats. Lite som att möta upp med Bruce Lee i en dojo. Platsen är både parodisk och strategisk – 200 meter uppför gatan ligger hans egentliga mål för dagen. Fredrik Strage ska besöka en av Sveriges största samlare av Ramones-minnessaker.
Inne i butiken pratar han engagerat med butiksägaren om ett tydligen underbart, men okänt, punkband från Taiwan. Fredrik Strage har idag tre regelbundna inkomstkällor. Podcasten Hemma Hos Strage, krönikor i Dagens Nyheter och Nyhetsmorgon på TV 4. Medan andra kulturjournalister spanar om samtiden och politiska skeenden gör han innehåll om precis det han känner för.
– Jag står och stampar på samma ställe som för 30 år sen. Alla mina vänner bestämde sig någon gång för att Almedalen var nya Hultfredsfestivalen. Jag förstod aldrig varför Göran Hägglund skulle vara lika rolig som Ramones.
Promenaden uppför Skånegatan borde ta två minuter, men den blir betydligt längre då Fredrik Strage ofta stannar upp när han berättar. Stannandet blir som längst när han inser att han känner till min pappa.
– Lite rödlätt va? Han gick i min parallellklass!
Även när det inte handlar om en subgenre till proggrock har Fredrik Strage ett stort referensbibliotek. Nästan varje mening innehåller en titel.
– Din pappas polare Katrin och jag skrev ihop på Corren om ungdomar i Linköping. Det var extremt lillgammalt. Vi rapporterade inte alls för ungdomarnas perspektiv. Det blev bråk om vem som skulle få recensera Umberto Ecos mastiga roman "Foucaults Pendel".
Fredrik Strage gick på Ånestadsskolan, och trots att hans dialektala resa är raka motsatsen till Ankan Johansson, så känner han mycket för sin hemstad.
– Jag tycker ändå jag har rätt att "claima" Linköping, jag känner mig fortfarande hemma där. Jag är fascinerad av platsen. Stadens själ är som ånga, det finns inga Göteborska goa gubbar eller det lilla livet. Det är diffust, och det gillar jag.
Fredrik Strage berättar om gymnasietiden i Linköping ända fram till Jan Lagerströms port. Ett besök med ett tydligt syfte: han har två dagar kvar till DN:s krönike-deadline.
– Min stora ångest varje vecka är att komma på vad jag ska skriva om. Jag räknar ganska kallt med att jag kan skriva om det här besöket och då slipper jag må dåligt.
Du har inga nödkrönikor på lager ifall du inte kommer på något?
– Det borde jag ha, eller hur?
Lite spännande?
– Bara hemskt.
Ramones-samlaren tillika supertrevliga Jan Lagerström välkomnar oss in i sin lägenhet. Den är mysig och kan anses välinredd även om man inte är en Ramones-älskare. Efter ett väldigt kort övertalningsförsök från Jan Lagerström säger Fredrik Strage att han gärna tar en öl. En 0,5:a Mariestad ställs på bordet ihop med salami, oliver och salta pinnar.
Lyckan hos Ramones-Jan är tydlig, Fredrik Strage har inga konversationshinder i samtal om New York-bandet. Gränsen är hårfin mellan faktisk konversation och att turas om att dra anekdoter.
– Visst hände det någonting där, 77-78. De ville ju inte kalla sig punkband riktigt, de ville ju bli stjärnor.
– Och Arturo Vega… han sa ju nästan ingenting.
– Jävligt god salami... Jag ska hälsa från Niklas från Pet Sounds förresten.
Genomgående visar Fredrik Strage stor välvilja mot att min artikel ska bli innehållsrik. Han avslöjar för Jan Lagerström att det är en av anledningarna att han kom dit.
– Jag tänkte att det här är en kul grej för Axel att hänga med på. I verkligheten är jag ju mest hemma.
Fredrik Strage swishar 2000 kronor på plats för en print ur Jan Lagerströms samling, målat av en Ramones-medlem. Senare säger han att han egentligen inte behövde köpa den, men han tänkte att det blir roligt att skriva om för mig. På flera sätt verkar Fredrik Strage excentrisk. Han tar oliver med handen, flera åt gången, trots att tandpetare står framme. Det är inte snobbighet som utstrålas – snarare en älskvärd spretighet.
– Har du en öl till, Jan?
Samtalet driver efter en stund bort från Ramones. Att Fredrik Strage är här började egentligen med att Jan Lagerström gick på Fredriks scenshow Strage on Stage förra året – och passade på att ge honom ett exemplar av sin bok “Ramones i Sverige”.
Jag hinner inte med att fråga om Strage on Stage är tänkt att uttalas som om det rimmade, innan Fredrik Strage börjar berätta om sin nya scenshow. I år ska han på en ny turné – där östgötahjärtat Mantorp faktiskt spelar en stor del.
– Turnén ska handla om festivalhistoria, där jag bland annat ska prata om Festival of the Midnight Sun. Det var tänkt att vara Sveriges eget Woodstock, fast i Mantorp. Men hela grejen blev ett enormt fiasko.
Var det Mantorp som var problemet?
– Nej! Mantorp var en jättebra tanke. Det stora problemet var att de höll festivalen på midsommarafton. Jag vet inte riktigt vad de tänkte med.
Fredrik Strage tackar Ramones-samlaren för en trevlig kväll. Med sig har han ett konstverk och förhoppningsvis material för en ny krönika.
På väg mot tunnelbanan stannar Fredrik plötsligt vid en bar.
– Här måste vi in!
Han berättar en något förvirrande anekdot om en underbar bar som sjunkit lite i värde för honom sedan han sett Jimmie Åkesson där. Väl inne presenterar Fredrik konceptet Blood Shots. Vodka med chilisås.
– Man blir nästan lite mätt på dessa, säger Fredrik med samma entusiasm som om allting annat.
Baren är trevlig men tom denna tisdagkväll. Efter två öl köper Fredrik en dosa Loop Mango Lime på Pressbyrån, innan han sätter sig på tunnelbanan hem.
Fredrik Strage sminkas inför sin medverkan i TV 4:s Nyhetsmorgon.
Fredrik möter mig utanför TV4-huset. Programledare, fotografer och redaktörer hälsar honom med kramar hela vägen in till fikarummet.
Där är det nedtonat men mysigt. Fredrik Strage slökollar lite i DN. Sedan börjar han stryka under väldigt många ord i sitt manus. Från den uppdukade TV4-frukosten har han endast nyttjat kaffeautomaten.
Han berättar att Nyhetsmorgon inte är ångestinducerande som DN-krönikorna.
– Om jag plötsligt får en mental blockering kan jag alltid sitta och le, och då verkar jag ju trevlig.
Samtidigt beror avsaknaden av nervositet kanske på mångårig erfarenhet. Men på frågan om hur länge han varit på TV4, blir jag hyschad.
Han viskar:
– Vi tar det sen… Jag har varit här så pass länge att jag inte vill att någon här ska höra det.
Är du på riktigt rädd?
– Ja, haha, faktiskt.
Men baserat på tid så ryker väl Steffo först?
– Jo jo, men de är mer riktiga nyhetsmänniskor. TV4 tror fortfarande att jag är det unga alibit.
Fredrik Strage går in i sändning. Han pratar om ett Taiwanesiskt punkband och det är tydligt att han inte behöver spela en roll i TV-soffan.
– Det där gick väl rätt bra?
Efter TV-inslaget väntar taxi hem till Kungsholmen för poddinspelning. Innan han går tar han två kardemummabullar från TV4:s frukostbord och lägger ner dem i väskan. Efter lite eftertanke tar han också två äpplen.
Fredrik Strage är dj, men har bestämt sig för att inte göra egen musik: " Jag hade ett band på gymnasiet som gjorde en usel imitation på tyska industri-synthband. Happy Tom i Turbonegro brukar säga att: rockmusik, det ska man läsa om."
Vilket av dina uppdrag är roligast?
– Det roligaste är egentligen att spela skivor. Folk säger att rockjournalister är misslyckade musiker. I så fall är jag misslyckad DJ.
Du har aldrig velat göra musik?
– Nej. Jag hade ett band på gymnasiet som gjorde en usel imitation på tyska industri-synthband. Happy Tom i Turbonegro brukar säga att: rockmusik, det ska man läsa om.
Lägenheten är fin, men stökig. Hans exfru sitter och skriver, här bor deras två barn alltid medan hon och Fredrik Strage gör det växelvis.
Fredrik Strages lägenhet är fin, men stökig.
Fredrik Strage börjar städa intensivt. TV4-äpplena från förut dukas fram i en skål. Det brittiska bandet Dry Cleaning är på ingång för inspelning av podden Hemma Hos Strage. Just britter gör honom särskilt nervös.
– Jag har lite svårare att fatta deras engelska än amerikaner.
Det finns en välkänd 90-tals-klyscha om att musikjournalister brukade vara mer rockstjärnor än artisterna själva. I originalkonceptet av Hemma Hos Strage syntes det tydligt: artisterna skulle intervjua Strage.
– Vi slopade det. Vi insåg rätt fort att även ett till synes outtömligt ämne som Fredrik Strage kunde sina.
Men namnet Strage har en tydlig innebörd. I Nyhetsmorgon benämns hans segment endast som Strage, snarare än Morgonens kulturtips.
– Det är väl en bra grej att folk förknippar mitt namn med något. Det är mitt mål litegrann, att bli som Leif GW Persson. Hans sätt att nästan skapa en karikatyr av sig själv: du ser honom och vet omedelbart vad det handlar om. Och du vet att du inte kommer se honom i "Let’s Dance".
Man kommer aldrig att se dig i "Let’s Dance"?
– Absolut inte. Jag har fått frågan om att vara med i frågesportsprogram också, men jag vill inte skadeskjuta mig själv. Mitt kapital bygger på att folk tror att jag är smart. Trots bortvald Let’s Dance-medverkan händer det att han blir igenkänd på stan.
En av Fredrik Strages mest uppmärksammade krönikor handlade om just ett sånt möte. Texten kom i DN och handlade om hur en medlem i rapgruppen Hov1 kallade honom bög och tog hans glasögon.
Det är inte förbjudet för en krönikör att överdriva – hur sann var den?
– Den är helt sann.
Det märks att han kör den här historien även i sin scenshow och att han missuppfattat min fråga, för han återupprepar hela historien som jag mycket väl känner igen. Något han däremot inte nämner i krönikan är hans reaktion efter att han varit med om det.
– Jag satt där och flinade för mig själv, för jag insåg att det skulle bli en perfekt krönika. Sedan verkar ju Hov1 vara helt sjuka i huvet, men deras nisch är ju att vara riktigt störiga, så jag tror inte krönikan var negativ för dem heller.
Du sa förut att du var C-kändis, är inte det lite väl?
– Ja.. jag kanske är D-kändis då.
Haha, tvärtom!
– När jag har en bra dag, då känner jag mig som en B-kändis.
Fredrik Strage börjar plocka i köket och jag får flytta på min datorladdare som ligger i vägen. Lägenheten som nyss var fylld av leksaker ser nu riktigt fin ut. I stället för leksaker tänker man på affischer på Lana del Rey och Yazoo. En pärlplatta med Pikachu låter han ligga kvar på köksbordet.
Tre gånger i veckan får du göra innehåll om precis vad du vill: lever du journalistdrömmen?
– Ja, det är därför jag aldrig slutat, jag bara fortsätter hålla på. DN föredrar dock att jag skriver om politik. Men skriver jag om det känner jag mig lite smutsig, för det är jag egentligen inte intresserad av.
Han avbryter plockandet för att skumma havremjölk till en kaffe. DN-krönikorna är det som ger honom mest prestationsångest.
– Prestationsångesten är ganska jobbig. Särskilt när det dyker upp nya briljanta skribenter som jag tänker ska ta min plats. Det var som värst när Matilda Voss Gustavsson började skriva i DN. Hon skrev så bra och var så rolig, då kände jag att det var kört.
Mathilda Voss Gustavsson, som skrivit den uppmärksammade boken "Klubben", skulle under en sommar vikariera på Strages fredagsplats i kulturbilagan.
– Det här är genant, men jag planerade min semester så att hon skulle få en sämre chans att etablera någon kontakt med läsarna. Jag hade först en vecka där hon skrev, sedan skrev jag, sedan hon… min flickvän klagade på att vi inte kunde ha en obruten semester på grund av Matilda Gustavsson.
Efter varje poddavsnitt ombeds artisterna måla på koppar, som lottas ut bland poddens Patreons – men Fredrik Strage har slut på porslin att måla. Smekmånaden för mig som nyfiket bihang är över.
– Jag skulle behöva förbereda lite här, kan du tänka dig att åka till IKEA och handla muggar?
Det nya IKEA City ligger bara två stationer från där han bor och ärendet är trevligt. Jag köper lunch på restaurangen, laxfylld croissant. Muggarna kostar 19 kronor styck och jag köper tio.
Jag är tillbaka hemma hos Strage som tackar hjärtligt och swishar 200 kronor. Fredrik Strage är märkbart nervös inför poddinspelningen och går av och an. Men så är ju bandet också britter.
Fredrik Strage tillsammans med britterna i Dry Cleaning som han spelat in sin podd med hemma i lägenheten på Kungsholmen.
Dry Cleaning är på plats och Fredrik Strage slår sig ner i ett stängt rum för intervjun. Deras pressansvarige i Sverige väntar med mig i vardagsrummet medan podden spelas in.
– Hemma hos Strage är den enda podd vi vill få med våra artister i. Men han är så jäkla svår, vill bara ha med det han själv gillar, berättar pressmannen.
Avsnittet är inspelat och bandet har åkt till hotellet.
– Det blev bra. Riktigt bra, säger Fredrik Strage.
Nu ska han skriva bort sin krönike-ångest, han har tolv timmar till deadline.
Med mig hem får jag ett signerat exemplar av hans bok "TEXT" med dedikationen "013 forever".