Det är fredag kväll och första gången som hela deltävlingsprogrammet ska funka, från början till slut, inför publik. Det är en glad publik som äter godis och köper festivalprylar och gärna tjoar och dansar till det uppvärmande förbandet. Det är också en snäll publik som lyssnar koncentrerat när producenten Henrik von Zweigberkg berättar om kameror, när man ska klappa och annat som en melodifestivalpublik bör känna till.
Annars ska det sägas att åhörarna mest är en kuliss, det viktigaste är att tv-sändningen fungerar. Därför är genrepet upplagt som en regelrätt sändning, med fejkröstning och fejkvinnare. Det är klart att det skapar en lite märklig stämning, men programvärden Kristian Luuk lyckas ändå vinna publikens kärlek. Han kör sin patenterade, stiffa och ironiska sen-kväll-stil, vilket verkar uppskattas stort. Det märks att han är en rutinerad tv-människa, och utan att avslöja för mycket kan jag berätta att han både kan sjunga och dansa. Åtminstone hjälpligt.
Störst applåder river Anna Book ner med sin pang-på-schlager, skriven av Thomas G:son. Det är ingen vågad gissning att hon tar sig vidare till final, och folk runt omkring mig skriker av glädje när hon dansar på scen, det är ingen tvekan om att "Lets dance"-succén har gett henne ett enormt genomslag.
Även Andreas Lundstedt går hem, och Uno Svenningsson med en glad och dansant Irma Keller Schultz vid sin sida. Uno är ju nästan på hemmaplan, vilket torde innebära en del extra applåder.
Under lördagen återstår ett till genrep inför publik, sedan är det på allvar. Eller på lek, beroende på hur man ser det.