Andreas Lundstedt är bara så himla snygg. Och trevlig. Han sitter och sippar vatten ur en flaska på VIP-våningen på hotell Portalen, där alla schlagerartisterna bor under deltävlingsdagarna i Jönköping. Februariljuset silar grått genom tunga gardiner, i foajén står Tommy Nilsson och chattar på en dator medan Uno och Irma ger sin kanske åttifjärde intervju på två dagar.
- Linköping säger du? Jag var där en gång och höll ett aerobicspass på Sats eller nåt. Och så var jag på Freijmis, säger Andreas Lundstedt på bräkig östgötska och garvar stort.
Han skrattar mycket och verkar uppsluppen och taggad. I schlagersammanhang är han något av en veteran, han debuterade 1996 med låten "Driver dagg faller regn" och sedan har han gjort två framträdanden med Alcazar. Men nu är han solo, med en egen låt.
- Jag är grymt stolt över den här låten, "Move". Jag började skriva den i Aten förra året, när jag var där och tävlade i Eurovision song contest för Schweiz.
- Men jag skriver sjukt långsamt. Det tog mig typ tre månader att skriva den här låten, jag satt och skrev en rad i taget och letade rim och grejer. Så det kanske tar ett tag att ge ut en platta med eget material, flinar han.
Eftersom nya plattan är planerad i höst får han väl snabba sig lite, han ska ta tag i det "kanske på tisdag", säger han.
Först ska han ju tävla i kväll med klubbiga danslåten "Move". Jag tycker att det låter väldigt mycket Justin Timberlake, men det håller inte Andreas med om.
- Nä, det är inte så att jag är jätteinspirerad av Justin Timberlake, det är väl snarare dansen i så fall, han är ju en fantastisk dansare.
Men han håller med om att "Move" låter ganska modernt, det är lite tuffare, lite kaxigare än vad vi är vana vid att få höra i Melodifestivalen.
- Jag vet ju inte alls hur den kommer att gå hem i tävlingen, men jag tror att det är en sån låt som kan nå utanför Sveriges gränser. Vi gillar ju traditionell schlager men utomlands fattar de ofta inte vad vi håller på med. På samma sätt som vi inte fattar tyskarnas oompa-oompa-grej.
Andreas Lundstedt har själv spelat väldigt mycket utomlands i Alcazar, som gick hem stort i Europa med sin diskopop. Ett tag turnerade bandet hela tiden, "Arlanda var vårt frukostbord", säger Andreas. Men nu ligger Alcazar på is.
Känns det mer nervöst inför tävlingen i kväll, nu när du är solo och med en egen låt? Jämfört med att stå på scen med de andra i Alcazar, menar jag.
- Nej, det är faktiskt precis tvärt om. Nu står jag för alltihop, låten, texten, dansen, allt. Jag känner mig väldigt trygg i det, svarar han.
I tredje deltävlingen i Örnsköldsvik tävlar Magnus Carlsson, som sjöng i Alcazar tillsammans med Andreas. När vi börjar prata om det anar man en viss konkurrens, hjärtlig men inte utan en viss prestige.
- Det är väl tur att vi inte är med i samma deltävling, det hade nog varit lite jobbigt. Men det vore inte fel om vi båda kom till final i Globen och jag fick spöa honom där, hehe.
Blir du sur om han spöar dig, då?
- Närå, jag är en rätt god förlorare. Allt står ju inte och faller med hur det går i Melodifestivalen heller.
Vid sidan om sången har Andreas sin musikalkarriär. Han spelade huvudrollen i Saturday Night Fever på Oscars med början hösten 2005, där bland andra Hanna Lindblad från Motala ingick i ensemblen.
- Det var fantastiskt och läskigt så klart, med skådespelarbiten och alla repliker. Men det var otroligt skönt att ha en fast punkt, att göra samma sak varje dag och kunna gå hem på kvällarna. Det njöt jag mycket av.
Han har inga direkta musikaluppdrag på lut, utan satsar på musiken just nu. Och återupptar sin gamla karriär, som aerobicsinstruktör.
- Jag ska upp till Luleå och hålla i ett disko-aerobicspass snart, det ska bli kul. Jag gillar själva ledargrejen, att inspirera andra. Och att de gör som jag säger, haha.