Lisa Ekdahl tycker om att vara i studion och spela in. Hon gillar det så mycket att hon till slut fick bestämma sig för att avsluta arbetet med nya albumet "När alla vägar leder hem".
– Jag tvingade mig. Jag älskar att vara i inspelningsprocessen. Den är ju ganska omfattande. Det är skrivandet, och så vill du också ha en vision av vad du ska göra. Efter det ska allt genomföras, och kanske ändrar du dig lite på vägen. Det är skönt att vara sin egen chef, men det innebär att jag måste ge mig själv en deadline.
Det som till slut fick henne att dra i handbromsen var turnépremiären i slutet av februari – och LP-formatet.
– Jag vill väldigt gärna ge ut albumet på vinyl, och för att hinna med det före konserterna så måste det vara färdigt nu. Det finns inte så många vinylfabriker kvar så det tar tid att få skivorna klara.
Varför LP?
– För att det är något jag alltid velat! Så här är det, när jag gav ut min första skiva 1994 så tog jag bara för givet att det var vinyl saken gällde, men det var precis då cd:n kom. Efter det har vinylen varit lite försvunnen, men nu är den på tapeten igen. I dag kanske man i och för sig mest köper vinyl för att ha som en mysartikel, musiken lyssnar man på genom Spotify i telefonen. När Leonard Cohen dog så plockade jag fram en av hans vinylskivor, tände ljus, lyssnade och tänkte på honom.
Det var långt ifrån självklart att Lisa Ekdahl skulle vara med i "Så mycket bättre". Hon hade fått frågan tidigare, men då kändes det bara omöjligt, berättar hon. Men saken förändrades.
– Efterhand började jag tycka att det var världens intressantaste process. Programmet har ju utvecklats i den riktningen att man får göra väldigt mycket med varandras låtar utan att någon blir sur, säger hon.
Vad har programmet inneburit för dig?
– Det har gett mig en väldig kontakt med Sverige igen. Dels med kollegerna, och dels genom att jag började skriva på svenska igen. Det har jag inte gjort på tio år, eftersom jag jobbat mycket utomlands.
Genom åren har hon skaffat sig en europeisk publik, främst i Frankrike och England, Eftersom hon har ett hus i Portugal blir det också en del spelningar i Lissabon.
– Jag har ett franskt skivbolag, och en konsertbokare i London. I Frankrike gör jag konserter över hela landet, men annars blir det mest i de större städerna, säger hon.
Du har tidigare sagt att du spelar för kvinnorna, är det fortfarande så?
– Hm, nu är ju du man och jag vill att du ska känna att jag spelar för dig också... Jag spelar för alla, så klart, men känner systerskapet väldigt starkt. Det har jag alltid gjort.
1994, när Lisa Ekdahl slog igenom, var andelen kvinnliga artister i Sverige långt färre än vad de är i dag.
– Det är en väldigt tydlig förändring som har skett i mitt skrå. Jag är jätteglad att jag är en av de låtskrivare som fick komma fram, och, genom att bara finnas där, visa att det var möjligt.
Jämfört med 90-talet tycker hon också att mycket har hänt, inte minst när det gäller jämställdhet.
– Förändringar tar ibland tid, men vi går ändå mot ett bättre och öppnare samhälle. I den processen kommer det upp en hel del otrevligheter, och det kan göra att det känns som om allt går bakåt, trots att det inte gör det. Jag känner mig hoppfull inför framtiden, säger hon.