Folklivsfanatikern Job Andersson har som vanligt häpnadsväckande historisk information i bakfickan. Denna gång, i ett Facebookinslag, berättar han att Linköpings Konsert & kongress var ett slukhål fram till 1989, men att bror duktig-fasonerna gjorde att övertäckandet gick över styr och plötsligt stod de där med ett tjusigt konserthus. Och som av en händelse ska föreställningen "Ett kunskapslyft", där Job Andersson står som kursledare i ämnet omskrivningshistoria, spelas just i Linköpings konserthus på fredag.
– Ett slukhål. Ja, vem kunde tro det? konstaterar Sven Björklund förvånat.
Han har just släppt lös mamma och pappa i Norrköpings gallerior och införskaffat den akuta nödprovianten – snus och plåster – på Netto. Det gäller att passa på när man är i stan.
Nu sitter han finklädd med en kopp kaffe på Konditori Broadway och berättar om Job Andersson – en av hans många figurer som blivit ett hushållsnamn genom radioprogrammet Mammas Nya Kille.
– Det var aldrig tanken att han skulle bli någon slags parodi på Peter Englund eller Herman Lindqvist. Han dök upp redan hösten 2003 när Klungan startade, och då hette han Gömgubben av någon anledning.
Urnorrbottningen Sven Björklund bor sedan snart tio år i Krokek. När han och dåvarande frun ville lämna Umeå för att komma närmare föräldrarna stod valet mellan Luleå och Mjölby. Det blev kompromissen Norrköping. Familjen hamnade i en lägenhet där innergården främst bestod av krossat glas och utkastade möbler och ganska snart valde de att flytta ut på landet. Där har Sven Björklund bott sedan 2008.
– Krokeks tågstation är väldigt värdefull. Det är friskt också att bo på ett ställe där alla åker i väg för att jobba någon annanstans, säger han.
Hur funkar det att jobba när ni är så utspridda?– Vi har som lärt oss att få det att funka. Jag och Olof hörs klockan nio varenda dag. Vi ringer varandra väldigt mycket överlag. Även när vi inte jobbar med varandra. Men när vi gör radio nu brukar jag låna en liten hytte på Sveriges Radio här i stan och spela in på länk mot Bengt i Umeå.
Olof är Olof Wretling och Bengt är Bengt Strömbro. Övriga deltagare i årets upplaga av Mammas Nya Kille är Mattias Fransson och Sofia Wretling. Wretlings bor i Karlstad, Fransson och Strömbro i Umeå.
Det var i Umeå allting började, när humorgruppen Klungan bildades 2003.
– Det var en väldigt produktiv höst när vi var väldigt glada i varandra. Vi sa upp oss från våra jobb och sa ”nu gör vi det här!”, säger Sven Björklund.
Under hösten gav de sex föreställningar på Lilla teatern i Umeå, som blev början till allt. Inte minst husbandet är Sven Björklund tydligt exalterad över, med David Sandström från Refused som kapellmästare och storheter som Sahara Hotnights, Dennis Lyxzén och Frida Hyvönen som gästartister.
Där och då föddes de flesta av alla de figurer som än i dag fyller radioprogrammen och föreställningarna. Svens egna Patrik Larsson, Job Andersson, Lars Stenberg, Agneta Fagervall Olson. Kollegornas Katla, Thunder, Mangan, Lacken, med flera. Alla skriver sina egna karaktärer.
– Det handlar om att kläcka idén och sen sköter karaktärerna det själva, nästan. Det är bara att skriva ner, säger Sven Björklund.
Vilken är din egen favorit av dina figurer?– Det pendlar väldigt mycket. Man kan vara spyless på vissa, men så kläcker man en idé och så är det roligt igen. Agneta kanske börjar prata om Brolle, till exempel.
Är det någon som är svårare att hålla liv i än de andra?– Det är krävande att vara Patrik Larsson. Problemet är att han måste vara så kort och kärnfull, eftersom han är en sidekick till Bengt. Man skulle egentligen vilja berätta lite längre och schweinigare historier om när han var 25 och var på efterfest med Stefan Norell.
Sedan Mammas Nya Kille drog i gång 2005 har upplägget varit i stort sett detsamma. En samling mer eller mindre märkliga karaktärer som turas om att vara gäster hos den rediga och vänliga programledaren Bengt Strömbro.
– Vi valde formen ganska tidigt. Vi ville göra det så enkelt som möjligt för att kunna koncentrera oss på skrivandet. Det är en gubbe eller kvinna som berättar om ett problem de har för Bengt som är älskvärd, intresserad och outtröttlig. Man blir friare i skrivandet när det är enkelt.
När konceptet skulle flytta till en scen fick de grubbla lite på hur de skulle lösa det. De flesta av karaktärerna har gått att se live eller på tv tidigare, men nu har Erika Nicklasson och Sanna Nyström (som tidigare jobbat med ”Historieätarna”) gett dem en ännu lyxigare och mer genomarbetad finish.
– Vi ville inte göra två timmar David Letterman. Så vi landade i att göra ett kunskapslyft. Vi låter karaktärerna folkbilda Sverige, och Bengt är rektor och huvudlärare. Vi har hittat en dynamik i det som känns intressant.
I radio har ni inte kunnat luta er mot roliga peruker eller lösbröst – ger det ett försprång när ni nu är på scen?– Det är mest ett annat sätt att skriva. Allt måste hänga ihop med den sceniska idén. Det blir en dimension till.
Mammas Nya Kille har vunnit flera priser, och röstats fram till tidernas bästa humorprogram i P3. Både Klungans radioprogram och scenföreställningar har lyckats med konststycket att älskas av både kritikerna och den breda publiken.
– Ibland får man höra att det är smal humor, men jag tycker inte det. Att det skulle vara Norrlandshumor som inte funkar utanför Norrbotten, till exempel. Men det är allmängiltiga figurer och problem. Och det kanske handlar mer om klass och sånt än om geografi, säger Sven Björklund.
Figurernas kärna är lätt att känna igen sig i, men så plötsligt har de lagt en inbakad bäver på majbrasan. Den kombinationen av allmängiltighet och galenskap ser jag som er storhet.– Jo. Men alla har ju varit vid en majbrasa och sett de fulla gubbarna där. Sen kanske de inte lägger en bävercalzone på elden, men . . . eller . . . jag vet inte vad jag ska säga.