Stockholms blodbad framställt i den så kallade "Blodbadsplanschen" skapad på Gustav Vasas order 1524.
”Tider skola komma då Sveriges barn skulle vilja riva upp mig ur mullen, om det stode i deras makt.”
Så säger den åldrige monarken när han samlat riksdagen för sista gången i juni 1560. Han är i usel kondition, han har svårt att gå med ständiga krämpor i ryggen och benen och eftersom käken är inflammerad med kronisk tandvärk som följd, kinderna är insjunkna och han bara har två tänder kvar, är det svårt att höra vad han säger. Han inleder med att säga till riksdagsmännen att detta är hans sista år och att det är därför han samlat dem för att läsa upp sitt testamente.
Gustav Vasa är den svenska historiens mest kända person, själva sinnebilden för vår historia. Hans levnadsbana är fullständigt enastående och helt unik. I december 1520 har Gustav Eriksson Vasa förlorat sin pappa i Stockholms blodbad, hans mamma och systrar har förts som fångar till Köpenhamn. Den danske kungen Kristian II har beslagtagit familjens gods och gårdar. Gustav har flytt från sitt fängelse i Danmark, är efterlyst och dömd till döden. Han är utfattig och ensam, har inga vänner han kan lita på.
Nio månader senare är han utnämnd till Sveriges riksföreståndare och leder med sin armé upproret mot danskarna. Två och ett halvt år senare, den 6 juni 1523, väljs han till Sveriges kung och skapar den fria, självständiga svenska nationalstaten. Han ordnar upp landets ekonomi och ser till att Gud börjar prata svenska i kyrkorna. En karriär som saknar motstycke i historien!
Gustav Vasa, förresten, det kallade han sig ju inte. Det var faktiskt först Gustav III som började använda det namnet genom att döpa en pjäs till "Gustaf Wasa" (1786). Han var själv den tredje Gustav efter giganterna Gustav Vasa och Gustav II Adolf.
Gustav Vasa växer upp på Rydboholms gård i Uppland. Han tillhör den svenska uradeln och vistas som barn ibland på Stockholms slott. Han går i skola i Uppsala, men passar inte in där. Han har svårt att underordna sig sin magister. Efter en tillrättavisning av läraren, tar den unge Gustav fram sin lilla silverdolk, genomborrar med den läroboken och utropar. ”Nu ger jag dig och din skola tusen djävlar!”
Gustav skulle aldrig bli någon akademisk teoretiker, han är en handlingens man.
Han deltar i Sten Sture den yngres armé i slaget vid Brännkyrka 1518 och kommer att bli en av sex svenskar i den gisslan som Kristian II svekfullt tar med som fångar till Danmark. Men han lyckas fly därifrån och med hjälp av Lybeck komma hem till Sverige.
Slaget vid Brännkyrka gestaltat i Johan Gustaf Sandbergs fresk från 1830-talet i Uppsala domkyrka.
När den jagade Gustav förlorat allt och alla efter blodbadet, flyr han till det klassiska svenska frihetslandskapet, Engelbrekts Dalarna.
Gustav Vasas äventyr i Dalarna har fascinerat ett otal svenska skolbarn fram till våra dagar. Mest kända flyktstället torde väl Ornässtugan vara, då hustrun i huset firar ner honom genom utedasset på baksidan medan samtidigt hennes man lockad av de prispengar som var satta på Gustav hämtat danska knektar som närmar sig husets framsida. En mer dramatisk parallellhandling är svårt att hitta i den mest spännande actionfilm!
Naturligtvis minns vi också flykten i halmlasset då danska soldater sticker sina lansar genom lasset och skadar Gustav. När dessa efter en senare knektkontroll undrar över blodspåren i snön, har den snabbtänkte kusken skurit hästen i ena benet och övertygar de märkligt lättlurade danskarna att blodspåren kommer från hästen!
Men när Gustav Eriksson håller tal till dalkarlarna för att få dem att göra uppror mot danskarna får han inget gehör.
Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora. Målning Johan Gustaf Sandberg från 1836.
Det är nu han besviken drar på sig om inte skidor så några slags snöskor och dar iväg på det första vasaloppet – i omvänd riktning – mot Norge. Under tiden tänker dalkarlarna om, låter sina två snabbaste skidlöpare åka ifatt honom innan han vid Sälen passerar gränsen mot Norge och övertalar honom att vända om.
Så inleds upproret. Gustav är ingen militär begåvning, men lyckas med sin starka vilja, arbetsförmåga och energi leda upproret till seger. För att få Stockholm att falla skaffar Gustav fartyg från Lybeck som seglar till Söderköping, något som betecknas som den svenska flottans födelse, vars 500-årsminne uppmärksammades förra året.
Nu, den 6 juni 1523, väljs den inledningsvis svårövertalade Gustav till Sveriges kung. Detta innebär att vi lämnar Kalmarunionen, bryter oss ur den nordiska gemenskapen och beroendet av Danmark. På midsommardagen kan Gustav Vasa göra sitt högtidliga intåg i den befriade huvudstaden. Stockholm och Sverige har sedan denna sommar 1523 aldrig mer blivit ockuperat av främmande makt.
Gustav Vasa rider in i Stockhom 1523. Detalj ur Carl Larssons målning från 1908.
Man brukar säga att Gustav styr Sverige som landet är hans eget gods. Han har en enorm arbetskapacitet, ett sällsynt gott minne, fattar djärva beslut, är envis, ger aldrig upp, en synnerligen aktiv brevskrivare, en lysande och medryckande talare. Han bestämmer och tar för sig. Tacksamhet mot andra är inte hans främsta egenskap, han kan inte delegera några ärenden utan vill bestämma och göra allt själv, han kan bryta löften, tål ingen kritik, är oerhört långsint, glömmer aldrig en oförrätt, kan vara totalt hänsynslös och brutal. Han har ett fruktansvärt temperament, kan förstärka sina argument med knytnävar och eldgafflar, men kan också vara charmig, inte minst mot damer och föra en lättsam och humoristisk konversation.
År 1527 genomförs den stora förändringen av kyrkans ställning. Gustav behöver pengar för att betala tillbaka den stora skulden till Lybeck för den hjälp han fått därifrån. Var finns pengar att hämta? Jo, hos kyrkan. Det är bakgrunden till riksdagen i Västerås detta år, den kanske mest kända riksdagen i Sveriges historia. Med hot om att avgå om han inte får som han vill, lyckas kung Gustav genomdriva att kyrkorna, klostren, biskoparna får lämna över sina som det heter överflödiga inkomster och rikedomar. Det är det som är kungens syfte, när det gäller läran är det enda som bestäms att ”Guds ord skall rent och klart predikas”, svenska ska ersätta latinet som kyrkans språk. När det gäller den fullständiga övergången till lutherdomen sker det först på Uppsala möte 1593.
Gustav Vasa har stärkt sin makt och kan låta kröna sig året därpå i Uppsala domkyrka. Vad som nu återstår är att skapa en dynasti, en familj som kan behålla makten över Sverige.
Efter diverse sonderingar blir den 18-åriga Katarina av Sachsen-Lauenburg Gustav Vasas drottning. Hon fullföljer sin främsta uppgift genom att föda sonen Erik 1533. Men äktenskapet är inte lyckligt och i september 1535 kommer katastrofen då den unga på nytt gravida drottningen under en dans på slottet med den gästande danske kungen Kristian III ramlar omkull, får missfall och dör.
Gustav Vasa med okänd gemål. Målning av J. Wandelus från 1722.
Gustav kommer snabbt över saknaden efter sin drottning och på årsdagen efter sin första hustrus begravning gifter den 40-årige kungen om sig med den 20-åriga Margareta Leijonhufvud. Lika olyckligt och stormigt som det första äktenskapet varit, lika lyckligt och harmoniskt blir detta. Den alltid lugna, intelligenta och vänliga Margareta har förmågan att tygla mannens koleriska humör och kungen älskar sin 155 cm långa lilla drottning. Efter ett års äktenskap föds sonen Johan på Stegeborg och sedan får den nästan ständigt gravida drottningen ytterligare nio barn, tio barn på tretton år.
Stegeborgs slott avtecknat cirka 1690 och tryckt 1706 i Erik Dahlberghs "Suecia antiqua et hodierna".
Nu kan Gustav Vasa trygga makten för sin ätt genom att införa arvriket. Kungen ska inte längre bli vald, en kung ärver sin tron. Efter flera års förberedelser genomförs på en ny riksdag i Västerås 1544 den så kallade arvsföreningen, tronen ska ärvas inom manliga medlemmar av ätten Vasa. Den tioårige kronprins Erik får ta emot hyllningar som den blivande regenten, vad som också slås fast är att kungen är kyrkans överhuvud.
Gustav Vasas maktanspråk och hårdföra politik möter motstånd, framförallt i landskap som varit vana vid en självständig ställning. Centralisering, skatter, kyrkans förändring framkallar ett missnöje som leder till flera uppror mot kungen framförallt i Dalarna.
Det sista upproret i Dalarna kallas Klockupproret på grund av att socknarna skulle lämna ifrån sig sin största kyrkklocka, något man vägrade göra i Dalarna. Överhuvudtaget gick kungens obildade knektar hårt fram med kyrkliga inventarier. Kyrksilver smältes ned och sidorna i gamla medeltida handskrifter kunde användas som laddning i kanoner.
Gustav Vasa samlar de upproriska dalkarlarna med löfte om fri lejd, skäller ut dem och bryter sedan sitt löfte genom att avrätta ledarna. I vissa fall är det samma män som tio år tidigare räddat honom från att tillfångatas av danskarna.
Det sista och allvarligaste upproret bryter ut i Småland. Dacke och han skogsbönder protesterar mot kungens skattepålagor och reformationen av kyrkan. Dacke är till en början mycket framgångsrik, hans bondesoldater känner sina skogar och besegrar kungens tyska legoknektar som är vana att slåss på öppna fält.
1. Gustav Vasa, målning av Cornelius Arendtz från 1600-talet. 2. Historieläraren, poddaren och författaren Ulf Gemsiö berättar om ett enastående liv.
Kungen lämnar Stockholm och far ner till Stegeborg, för att komma närmare händelsernas centrum. Under några månader sommaren och hösten 1542 styrs Sverige från Stegeborg. Dacke har då lagt under sig hela Småland och Öland och gått upp i Östergötland. I sina mörkaste stunder funderar Gustav Vasa på den för oss häpnadsväckande tanken att offra Östergötland och koncentrera sina styrkor runt Stockholm.
Kungen ägnar dagarna åt ett ständigt brevskrivande till bönderna i Östergötland och andra landskap. Han är en mästare i psykologisk krigföring. Kungen ironiserar över Dackes tal om att gå tillbaka till det som var gammalt och fornt. Var det då kung Kristian plågade landet? Han har förmågan att anpassa sina brev till mottagaren. Han känner sedan uppväxten till böndernas värld, han brukar ge råd om hur de ska sköta sina ägor. Han uttrycker sig inte som en byråkratisk politiker eller ämbetsman utan vardagligt, rakt, kanske till och med lite vågat och vulgärt. Det går hem!
Gustav Vasa skriver ett förfalskat upprop från bönder och bergsmän i Dalarna riktat till bönder i andra landskap där det står att dalabönderna minsann är lojala mot kungen och uppmanar kollegerna i andra landskap att vara lika trogna.
Hade Gustav Vasa levat idag hade han varit en mästare på sociala medier, en övertygande influencer, twittrare, instagrammare. Ingen hade på Facebook vågat neka en friend request från kungen eller vågat annat än att ”lajka” hans inlägg med en uppmuntrande emoj.
I november kommer ett vapenstillestånd till och under vintern och våren 1543 går kungen till motanfall, Dacke besegras och blir senare ihjälskjuten. Gustav Vasa går mot lugnare tider, Dackefejden var det största, mest hotfulla, men samtidigt det sista upproret. Stegeborg har hittills inte återfått den roll som Sveriges centrum som det hade 1542.
Stegeborgs slott 2019.
Nu kan Gustav ägna sig mer åt sin snabbt växande familj. I kontakten med familjen visar kungen en helt annan och oväntad sida. Han är mycket mån om sin hustru och sina barn, i brev uttrycker han oro om barnen är sjuka, förmanar dem att ha mössa på sig när det är kallt och att inte äta för mycket sötsaker så att de får ont i magen.
År 1551 drabbas Gustav Vasa av en stor sorg då hans drottning Margareta Leijonhufvud avlider vid 35 års ålder, gravid för elfte gången, efter en kort tids sjukdom. Kungen blir en ensamstående åttabarnsfar, barnen är mellan arton och ett år gamla. Tiden som änkling blir även denna gång bara ettårig. Följande år gifter han sig för tredje gången med den avlidna drottningens systerdotter, Katarina Stenbock. En viss åldersskillnad råder, Katarina är 17, Gustav 56. Katarina haren fästman i sin egen ålder, men efter påtryckningar från föräldrar och familj, väljer Katarina kungen. Det låter märkligt för oss, men på den här tiden lydde tonåringar sina föräldrar.
Kungens tredje äktenskap blir barnlöst och kanske ångrade han sitt val. Han skrev nämligen vid ett tillfälle att man inte borde gifta gammalt folk med ungt. Kanske hade de inte så mycket att prata om vid frukostbordet.
Kungens sista år blir tunga. Han plågas av en tilltagande fysisk skröplighet med ständig värk och är orolig för rikets framtid, förstår sig inte på sina söner, i synnerhet inte på den äldste, kronprins Erik. För att få en viss maktfördelning, fick Eriks tre bröder län att vara hertigar över. Johan är hertig av Finland, Magnus av Östergötland, den minderårige Karl blir senare hertig av Södermanland, Närke och Värmland.
Efter avskedstalet till ständerna blir kungen snart sängliggande och avlider i september 1560. Om det finns en önskan idag att vilja väcka honom ur mullen, må var och en bedöma!