Motala mekaniska verkstad på 1870-talet. Från "Uppfinningarnas bok" (1875).
Motala Mekaniska Verkstad, en gång den största industrianläggningen i Sverige, började anläggas 1822 av Göta kanalbolag under inseende av skotten Daniel Fraser. Under de första åren utfördes egentligen endast arbeten för kanalens och verkstadens egna behov, men med kungligt tillstånd utvidgades snart verksamheten. Efter 1827 tillkom ett nytt gjuteri, cylinderblåsmaskin, modell- och materialförråd et centera, som gjorde det möjligt att själva bygga ångmaskiner och fartyg. Företaget expanderade med filialer i Norrköping och Göteborg. Den riktiga storhetstiden kom under senare hälften av århundradet då man även började tillverkningen av ånglok och tågvagnar.
En liten ögonblicksbild av Motala Verkstad under dess storhetstid ger Dr J.M.Bergman i sin reseberättelse från en tur på Göta kanal i "Lusttur till Köpenhamn 1857". På båten hade han gjort bekantskap med en engelsman:
"Fredagen den 4 Sept. var på morgonen dimma, men klarnade frampå dagen, med angenämnt solsken under det vi passerade Boren och Motala. På detta ställe vandrade jag med min engelsman genom alla de vidlyftiga verkstäderna och jag såg hur man klipper, sågar, svarfvar och hyflar jern, alldeles som i forna dagar trä. Man såg jernångfartyg på stapeln och andra oerhörda pjeser, som kunde sätta en i förvåning, under bullret från 700 arbetare. - - - Klockan ringde nu 12, alla arbetare vandrade hem till de sina att spisa middag. Det var en vörnadsbjudande trupp, som framlockade hos mig många tankar om vår tids industiela framsteg och dess förhållande till det moraliska tillståndet."
Det var denna utveckling av Motala Verkstad som Adolf Dunderkom att uppleva och till en del själv bidra till.
Fadern var indelte soldaten vid Motala kompani, Lars Dunder (1781 - 1842) vid torpet Dufvedal, inte långt från Motala där Adolf föddes som nummer tre av fem syskon. Då hadefadern deltagit i ett krig mot Norge och blivit fånge och kom inte hem förrän sonen var i ettårsåldern. Han skulle delta i ytterligare skärmytslingar mot Norge 1814, nämligen slaget vid Köldbergsbro då han sårades i ett ben men blev återställd. Efter detta slag ingicks unionen mellan Sverige och Norge och man blev ett brödrafolk. För sina krigsinsatser "benådades han 1814 med tapperhetsmedalj". Han lämnade sedermera sin soldattjänst, blev förman vid bygget av Göta kanal och kom sedan till Motala Verkstad först som förman för utearbetena, sedan som timskrivare innan han på grund av sjukdom fick begära avsked. Han gick bort 1842.
Sonen Adolf vet vi en hel del om genom att han skrivit "En Kort Lefnadsbeskrifning" som slutar tvärt 1848. Han gick först i skola i hemmet men sedan "uti den skicklige Skoläraren och Orgelnisten Bergmans privatskola och sedan gick jag i skola hos Filosofie Doktorn Petrén, der jag lärde mig de högre Räknesätten". Vid 15-16-årsåldern var han biträde hos arbetschefen vid Göta kanal, löjtnant Solén, "vid afvegningar och uppmätningar af Schakter m.m. Biträdde Professor Pash att göra profver till det starkaste Murbruk för murning af slussar." Gustaf Erik Pash var anställd som kemisk tekniker vid Götakanalbygget, sedermera lektor vid Vetenskapsakademien då han erhöll professors titel.
'Utsigt vid Motala', 1840. Från "Uppfinningarnas bok" (1875).
Adolf var också en kortare tid hos "qvarn- och sågverks Byggmästare Broman för att lära den gröfre och enklare Maskinbyggnaden." Därefter började han på Motala Verkstad. Kanske underlättade det att fadern var anställd där. Han började 1827, först som elev i plåt- och kopparslagarverstaden där just då det första ångfartyget och ångpannan i verkstaden tillverkades, nämligen det till kgl postverket levererade "Motala" 1831. Han kom att bli kvar till sommaren 1862. "Jag längtade efter att få komma uti Maskinverkstaden, och fick redan 1831 fölga Werkmästare A. Karberg (som förut varit hos brukspatron, engelsmannen Samuel Owen på hans Maskinverkstad)." Ångmaskiner skulle bli hans specialité, även om han fick olika andra uppdrag att montera maskiner. Bland annat fick han sätta upp en blåsmaskin med trenne cylindrar vid Brefvens järnbruk i Närke, samt vattenhjul av järn jämte flera mindre maskiner. Om det berättar han: "Karberg var ej länge där utan jag fick förestå ditforslingarna af maskineriet; det värsta var en axel till wattenhjulet och ett stort kugghjul, axeln vägde 22 skeppspund [c.a 3300 kg]. Kugghjulet så stort i diameter att det ej gick igenom någon grind utan att man måste borttaga ena grindstolpen. På den tiden fants mycket grindar å såväl Lands som Byvägar." När han var klar med monteringen flyttades han till Riksbankens pappersbruk i Tumba "för att upprätta alla Maskinerier som hörer till ett pappersbruk som drifves med vattenhjul." Han berättar att de nya sedlarna tillverkades av rysk hampa i olika färger, gula, blå och gröna. Tidigare hade bara vitt papper använts. Kronprinsen Oscar, blivande kung Oscar II, kom på besök och utvalde färger och storlekar han bäst tyckte om och dessa fördes sedan till Riksbanken i Stockholm där man tryckte upp sedlarna. "Dessa sedlar var de vackraste Sverige haft både förut och sedan!"
Adolf fick allt tyngre uppdrag med större ansvar och blev uppskattad för sitt kunnande. Våren 1834 blev han beordrad att följa ingenjör Ankarberg till kanalstationen. Men för att insätta maskiner och pannor i flottans ångfartyg Gylfe. "Detta och Ångfartyget Oden som Maskiner och pannor gjordes till hos brukspatron Owen i Stockholm, på samma gång, var dom första Ångare flottan haft." Det skulle med tiden bli åtskilliga ångfartyg för vilka han var ansvarig för ångmaskiner och pannor.
Illustration av filialen i Norrköping. Från "Uppfinningarnas bok" (1875).
Ett fartyg han sannolikt även varit ansvarig för var ångfartyget Per Brahe, som byggts på Motala verkstad 1855 och som gick under med man och allt vid en höststorm 1918 utanför Hästholmen i Vättern. Fartyget bärgades efter att i fyra år ha legat på sjöbotten och redan vid första försöket fick man igång ångmaskinen. Den måste ha varit en konstruktion av god kvalité!
I Adolfs "lefnadsbeskrifning" finns även en del roande episoder. Till exempel berättar han om en båt på Siljan som han monterat en ångmaskin i och som väckte uppseende, många hade inte sett en ångbåt förut, det var den första på Siljan. Och när han framförde båten, distanserade den med lätthet roddarna i kyrkbåtarna som tävlade med den. Vid ett annat tillfälle, när han befann sig i Karlskrona med den nybyggda korvetten Thor, så "feck vi order att göra en tur till Sjös med amiralen Otto Nordensköld och så många af Flottans officerare som fanns i Karlskrona. Det var äfven då blåsigt (men icke Storm), emellertid fick man ändå se att det inte var många af Flottans officerare som var fria från Sjösjuka. Amiralen bjöd på frukost men det var få som kunde förtära något. Amiralen sjelf var bland de första som blef sjuk!"
Men Adolf skulle även få andra arbetsuppgifter. Så till exempel monterade han uppfordringsverk för malmen och pumpning av vattnet vid Utö gruva. Till detta hade man använt 36 hästar som nu blev obehövliga. Han avancerade till förste verkmästare 1843 och anlitades vid upprättande av Motala Verkstads filialer i Norrköping och Göteborg vid Lindholmens varv. Som kuriosum kan nämnas att krigsfartyget monitor med sin speciella konstruktion byggdes i Norrköping på 1860-talet och uppkallades efter sin konstruktör John Eriksson. Blev världsberömt efter slaget vid Hamton Roads under amerikanska inbördeskriget. - Även på Motala verkstad var Adolf engagerad i förbättringar. Man hade byggt ett nytt maskinhus och dit flyttade han alla maskiner från det gamla huset och inredde det med kranar, turbiner, rörledningar samt en mängd svarvar, hyvelmaskiner, borrmaskiner "såväl engelska som dem vi gjorde själva vid Werkstaden."
Vid Norrköpingsfilialen byggdes det av John Ericsson konstruerade krigsfartyget av typ monitor, som ingick i nordstatsflottan under amerikanska inbördeskriget och som ses här. Är berömt för sin insats i slaget vid Hamton Roads 1862. Monitor kar kallats det första moderna krigsfartyget. Bilden är från Från "Uppfinningarnas bok" (1875).
Vid sidan av sitt arbete var han "lifligt intresserad af det kommunala lifvet", som det står i hans nekrolog. Bland annat ar han med i kyrkofullmäktige och var förvaltare av griftegårdsfonden. d
Som avslutning återger jag en tidningsnotis från Motala-Posten daterad den 27/4 1895 om en båtfär som nog blev minnesvärd för Adolf:
""Örn", putsad och fin utanpå och invändigt, företog i torsdags den sedvanliga besigtningsturen ut till Fjuk, vände der och återvände till sin plats vid Motala hamnkaj. Besigtningsmännen ingeniörerna Dunder och Bengtson samt kapten G. Peterson befunno allt all right. . - - - Med på den angenäma färden följde förutom bolagets styrelse en hel del inbjudna qvinliga och manliga Motalabor, som av styrelsen betraktades som gäster och mottogos med älskvärd gästfrihet och förplägades väl. Vid Fjuk fick maskinen vila en stund, under det de så att säga officiella talen gingo af stapeln. Första skålen ägnades "Örns" välvilliga och påpasslige kapten. - - - Var denna skål uteslutande af skämtsam art, så var den som utbragtes för den 85-årige besigtningsmannen ingeniör Dunder från Frasers och Carlsunds dagar [grundaren av Motala verkstad och dennes efterträdare], preglad af allvar, och glaset tömdes i botten för den gamle hedersmannen."
När han gick bort den 27/7 1897, vid 87 års ålder, var han den äldsta Motalabon. I hans eftermäle sägs att han var "Ständigt högt skattad för sitt vänsälla väsen och den redbarhet som städse gaf sig till känna i hans handlingar." Han efterlämnade sex barn i första giftet samt i andra giftet hustru och ett barn. Och han var min farmors morfar.
Arend Wallenquist, författare