Ingen kapten skulle ha valt att styra in mot Hästholmen i en sådan storm, kunde Thom Britten-Austin konstatera. KApten Boija fick skulden för att rädda andras intressen.
19 november är det exakt 102 år sedan båten Per Brahe gick under och de 24 ombordvarande drunknade, däribland John Bauer och hans familj.
19 november ska filmen visas på varenda biograf runt Vättern.
Men först blir det visning på Centrumbiografen i Skänninge (20, 23 och 28 september) och två visningar i Hästholmens bygdegård 3 oktober.
– Jag har aldrig varit med om ett sånt intresse förut, säger Thom Britten-Austin, filmens producent. Vi har haft ett stort antal provvisningar i Hjo, alla fullsatta. Ryktet sprider sig.
Filmen som skulle bli några minuter lång har växt till nästan en timme, och nu gör den sitt segertåg i allt vidare områden. Thom Britten-Austins plan var att berätta om Vätterns historia, nutid och framtid, med mycket fokus på miljöhoten mot sjön.
Den filmen återstår att göra, för Per Brahes förlisning den där novembernatten 1918 visade sig vara en tilräckligt intressant berättelse för en egen film.
– När jag började forska visade det sig snabbt ligga en hund begraven där. En jättestor mörkläggning, där kapten Boija gavs hela skulden för katastrofen.
Flera hundra sidor sjöförhörsprotokoll från Riksarkivet visar hur det inte var tänkbart att ett företag som Göta Kanalbolaget skulle ställas till ansvar. Allt gjordes till kaptenens fel.
– Vi fick börja med att skala bort all mytbildning och alla skrönor för att se vad som verkligen hände, säger Thom Britten-Austin. En del vet vi: hur den här båten beter sig i storm, hur båtar regelmässigt överlastades vid den här tiden. Till exempel.
Thom Britten-Austin har fortfarande planer på att göra filmen om Vätterns historia, nutid och framtid, men Per Brahes förlisning blev en egen historia.
Han talade med erfaret sjöfolk, inte minst gubbarna som kan allt om "Trafik", Per Brahes systerfartyg som ligger i Hjos hamn.
– Ingen vettig kapten skulle ha styrt in mot Hästholmen i det här vädret, det var alla överens om. Antagligen hade kapten Boija redan spolats överbord när rorgängaren i panik styrde mot land. Lasten försköts och blockerade passagerarnas dörrar. Livbåtarna och livvästarna kom man inte heller åt.
Per Brahe var tungt lastad 19 november 1918: stora fruktmostunnor på fördäck och 150 industrisymaskiner på akterdäck. Lasten blockerade passagerardörrarna vid förlisningen.
Systerfartyget Trafik byggdes om för att se ut som Per Brahe vid den här tiden. För att återskapa de dramatiska storm- och förlisningsscenerna användes en modell av fartyget, utlånad av Göta kanalbolaget.
– Vi återskapade dramatiken med digitala lösningar, säger Thom Britten-Austin.
Kändaste passagerarna på olycksbåten var John Bauer, hans hustru Ester och deras son Putte.
Filmen har redan fått flera fina utmärkelser: alldeles nyss första pris som bästa dokumentärfilm i Prag , tidigare i både Sverige och Venedig.