Ett gigantiskt ämne, på en gigantisk duk. Ungefär så kan Karola Messners oljemålning ”Världsteater” beskrivas. Den mäter 4,5x3,6 meter och är uppbyggd av nio dukar. På den stora ytan väller världshistoriens despoter och härskare fram. Här är det äregirighet och hänsynslöshet som regerar.
– Jag försöker känslomässigt och dramatiskt, men ändå opartiskt, att visa vilka jävlar vi är. Det är en ren vildsvinskamp. Jag tror inte att någon av politikerna skulle gilla hur de avbildats, på det sättet är målningen mycket kontroversiell, säger Karola Messner på telefon från hemmet i Gryt.
I två år har hon arbetat med målningen. Bilden är uppbyggd som en scen där människans tidiga historia finns i fonden och sedan böljar epokerna fram över det rutiga golvet i ständiga kraftmätningar mellan öst- och väst. Att måla ett så stort verk handlar om noggrann planering, men också om fysiskt arbete. Det har blivit många vändor upp och ner för stegen när hon målat.
– Det får inte bara handla om detaljer, målningen måste också fungera på längre håll, så då har jag fått springa upp och ner för att kolla hur det blir. Det är inte så roligt, det var så högt, säger Karola Messner.
Hon har haft öppen ateljé hela sommaren och hittills har ungefär 500 personer sett målningen.
– De flesta har varit mycket begeistrade. Tavlan är ju mäktig och ger många tankar, mycket att diskutera.
Hon är väldigt glad över att Liljevalchs nu ska visa ”Världsteater”. Kruxet är bara att då kanske hon blir av med målningen, allt som visas på Liljevalchs vårsalong ska nämligen vara till salu.
– Jag har försökt förhandla med dem om det, men det har inte gett något resultat, säger hon.
Karola Messner har satt priset till 600 000 kronor och förhoppningen är, om det säljs, att verket ska hamna hos ett stort internationellt organ, som EU eller FN. Det värsta, tycker hon, vore om den hamnade hos ett auktionshus och gick till en privat samlare.
– Jag vill ju gärna ställa mig framför tavlan och prata om den, diskutera innehållet. Det är en levande tavla som jag vill ska vara en del av samhället. Med målningen vill jag säga att vi ska sluta sätta krokben för varandra, för att istället försonas och börja diskutera de verkliga problemen.
Vilka är de?
– Överkonsumtion, hård exploatering av fattiga länder, och att vi har en miljö som är på bristningsgränsen. Hur ska vi kunna ge alla människor mat i framtiden utan att jordens resurser tar slut? Det borde vi prata om istället för att bråka med varandra.