Victor Danell, Albin Pettersson, Rasmus Råsmark, Olle Tholén och Hannes Krantz i filmgänget Crazy Pictures har levererat sin juldagsfilm, som har världspremiär på måndag på Filmstaden i Norrköping.
Det är lunchtid i Göteborg.
Ett gäng gymnasieelever från Sjölins studsar ut på Storgatan för lite frisk luft.
I samma ögonblick öppnas en plåtdörr och en handfull personer kisar mot ljuset på väg mot falafelkungen på Erik Dahlbergsgatan för en bit lunch.
Det blir gärna så, när man suttit inlåst i en salong i några veckor och finjusterat sitt verk, som blir hela Sveriges film på juldagen.
Vi var på plats i Göteborg under de allra sista dagarna innan Crazy Pictures låste alla filer, buntade ihop sin skapelse och skickade iväg sin "UFO Sweden" över hela landet.
– Det är i senaste i laget. I normala fall ska man göra det helst fyra månader innan, men blev det två veckor. Det är kanske dumt att vara så sen, men vi fick en tid – på juldagen – och fick absolut inte missa den. Det är som det är, med det här blir bra. Det är nära nu, säger Olle.
Hela gänget har precis sett filmen, när vi möts i lunchkön.
– Vi ska sätta oss och gå igenom allas noteringar lite senare under dagen. Det finns fortfarande små, små saker vi kan putsa på, menar Olle.
Lunchpaus i filmfabriken.
Olle och Andreas Franck, som hyllats med många Guldbaggar i sin karriär för bästa ljuddesign, har under veckorna i Göteborg suttit och lagt på allt som låter i filmen.
– En del är att mixa musiken så den låter bra i en bio, men det stora är att få alla ljud att låta bra – i princip alla ljud i en sådan här produktion är pålagda. Om du ser en scen där någon går i skogen så det enda som finns på plats är en mygga så man hör vad personen säger. Allt annat – som steg, andetag, skogsljud eller en bil i fjärran – läggs på. Vi har runt 12 000 ljud pålagda totalt, säger Olle.
Så nu sitter det.
– Det blir lite av ett antiklimax nu, när man visar upp filmen för alla i andra i gänget. Nu funkar det. Du tänker inte riktigt på det, men när du tittade på filmen före sommaren så haltade den och du fick ingen känsla. Det bästa är när man inte tänker på varken ljud eller musik utan du bara tas in i en magisk värld.
Hannes Krantz arbetade på ett liknande sätt med färgkorrigeringen, men hemma på Cnema.
– Det handlar om att få känslan – vi jagar gåshuden hela tiden.
Har ni hittat den?
– Jag vill tro vi har gjort det.
– Jag fick gåshud flera gånger. Jag har ju inte heller sett filmen på länge, menar Hannes innan leveransen av falafel når köksdelen i källaren för att mätta hungern.
Vi var på plats i Göteborg under de allra sista dagarna innan Crazy Pictures låste alla filer, buntade ihop sin skapelse och skickade iväg sin "UFO Sweden" över hela landet.
En knapp halvtimme senare är hela gänget samlat i salongen igen.
De slår sig ner i trappan, soffor, fåtöljer och stolar framför skärmarna. Förmiddagens visning av "UFO Sweden" ska gås igenom i detalj, där var och en har med sig sina ena funderingar och tankar av vad det, framförallt, har hört.
Det är verkligen ett letande och ett frågande av detalj i detaljer.
"Ska inte Denise avbryta Lennart lite tidigare, när de är ute på sjön..."
"Det var kul med rundgång på Karl, men var det inte lite väl mycket?"
"Jag hade lite svårt att höra Lennart i den allra första scenen och vem han vände sig till."
"Ska vi inte ha lite mer effekt, när dörrarna stängs?"
"När Lennart slår klubban i bordet är det för mycket basljud..."
– Vi lägger det här bakom örat och kollar det igen", säger Olle Tholén och vänder sig mot skärmen.
Det är då mindre än ett dygn kvar innan de måste packa ihop filmen, städa ur salongen och åka hem till Norrköping för nästa del av "UFO Sweden".
På måndag kväll når den världen för första gången.