"Morden i Midsomer" är en av tv-världens populäraste deckarserier. Men först ut var Caroline Grahams deckare, som efter 21 år nu kommer på svenska. Författarinnan är stolt, även om få vet vem som skapade kommissarie Barnaby.
TT Spektra: Hur känns det att böckerna ofta glöms bort?
Jag överlycklig över framgångarna. Miljoner människor vet vilka Barnaby och Troy är. Tv-serien har gett jobb åt så många människor. Det gör inget om böckerna glöms bort. Nu ges böckerna ut över hela världen, det hade de inte gjort utan tv-serien.
TT Spektra: De första fem avsnitten bygger på dina böcker, men "Morden i Midsomer" är snart uppe i 70 avsnitt?
Resten har jag ingenting att göra med. Men utan mig skulle serien inte existera, det ser jag till att komma ihåg, inte minst i förhandlingar med tv-bolaget.
TT Spektra: Här i Sverige faller tittarna för det oerhört brittiska lantlivet i Midsomer - för övrigt fullt av excentriska mördare - men serien är lika populär i England?
Ja, det finns särskilda Midsomer-klubbar. Jag deltog i en Midsomer-weekend där man samlade in pengar till ett barnhospice. På kvällen var det frågesport, med obskyra frågor som "I avsnitt 19, vad spelade klarinetten när Barnaby hittade liket?". Alla kunde svaren, jag var förstummad. Inte ens jag har sett alla avsnitt.
Jag tror det är den trevliga känslan som så många tycker om. Livet på landsbygden var aldrig som i Midsomer, snarare är det drömmen om vad bylivet borde vara. Precis som Miss Marple.
TT Spektra: Slutligen, hur många mord tål lilla Midsomer egentligen?
I mina böcker är det som mest tre mord i en bok, men de jobbar hårt på den fronten i tv-serien. Sju mord per avsnitt är inte ovanligt. Totalt har tusentals människor dött - och jag är ansvarig.