Elvis Presleys musik och gestalt fortsätter att fascinera. Fortfarande finns det mängder med Elvisimitatörer och en del av dem samlas på årliga konvent i USA. Intresset för att imitera Elvis Presley är så stort att det till och med finns vetenskaplig forskning om fenomenet. De flesta imitatörerna uppträder i den vita kostymering med stora slag och glitter, som Elvis bar i slutet av sitt liv. Och när de kammat håret som Elvis, dragit på sig scenutstyrseln och börjat imitera hans sätt att sjunga och uppträda så blir de Elvis. Det spelar ingen roll om de har mörk hudfärg, kommer från Asien eller är hispanics.
På senare år har antalet kvinnliga Elvisimitatörer växt. Leigh Crow från San Francisco kallar sig Elvis Herselvis när hon framträder som the King. Hon har hållit på åtminstone sedan tidigt 1990-tal. De kvinnor som framträder som Elvis imiterar – precis som deras manliga motsvarigheter – hans sätt att röra sig. Detta har ofta bemötts negativt och inneburit att det upplevts som att de hotat snarare än hyllat originalet. Därför har de tidigare utestängts från Elviskonventet. Men, precis som de manliga motsvarigheterna blir de Elvis när de går in i hans scenpersonlighet.
Musikforskaren Francesca Brittan hävdar att anledningen till att de kvinnliga imitatörerna hotar bilden av Elvis är att den manlighet han gestaltade på scen i viss utsträckning var könsöverskridande. Han använde make up och mascara. En del av hans gester kan också tolkas som feminina, inte minst hans sätt att rotera med höfterna, som gav honom smeknamnet ”Elvis the Pelvis”. Ja, det finns drag av dragartist i Elvis framtoning, menar Brittan. Eftersom han i övrigt var en så utpräglad man gjorde det inget, men när kvinnor imiterar honom lyfter de fram ambivalensen.
Varför är då kvinnor intresserade av att imitera Elvis? Brittan menar att det finns många svar på frågan. Ett kan vara möjligheten att för en stund leva sig in i att vara man. Utöver satiriska versioner av Elvis (av bland andra Herselvis), kan imitationen vara ett sätt att pröva, överskrida och utforska gränserna för den egna sexualiteten. Enligt Brittan är de kvinnor som inte ser sig som imitatörer utan som kvinnliga versioner av Elvis mest provocerande.
Till denna grupp hör bland andra The Lady Elvis (Janice Kucera) och Miss Ella Vis (Lara Landauer), som när de uppträder som Elvis också lyfter fram sina kvinnliga kroppar. Därmed öppnar Elvis en möjlighet att uttrycka sin identitet på väldigt många sätt.
Björn Horgby är Linköpingsbo och professor i historia vid Örebro universitet.