Årets duo (skådespelarparet Adam Pålsson och Adam Lundgren), årets tv-stjärna (Simon J Berger som spelade Paul), årets tv-program, årets bok... och så det självklara krönet på allt, Gaygalans motsvarighet till "årets film" på Guldbaggegalan: Jonas Gardell som årets homo.
Jag har hyllat Gardell tidigare för hans ovärderliga insats som folkbildare med missionen att berätta om en mörk del av svensk historia – hiv-hysterins år på 80-talet. Att han krönte priset som årets svensk med att bli årets homo kändes självklart. Och också välgörande för hela galan. Traditionen är att ge priset till en kändis i valfri genre som inte gjort mer än att välja att komma ut under året. I år gick det till någon som verkligen har gjort betydande skillnad för ett helt samhälle.
Men den stora snackisen var så klart att Sveriges kronprinsessa delade ut priset till Gardell. Ett historiskt inträde på en arena som ingen kunglighet varit i närheten av sedan farfars farfar Gustav V smög med sin då förbjudna sexuella eskapader på 1930-talet.
Glädjen stod mycket riktigt också högt i tak och Victoria hyllades mer än någon av pristagarna. Jag blev också väldigt glad. Men vill samtidigt passa på att mana till lite besinning.
Låt oss glädja oss åt att vi har fått en till synes klok, modern och empatisk blivande statschef för detta land. Men ärligt talat: att krama Jonas Gardell är knappast det mest risky och radikala man kan göra i Sverige år 2013. Så när vi har glatt oss färdigt önskar jag att de som var på galan ska tänka på ett par saker till nästa år:
1 Alla hbt-personer som jublade struparna av sig när kronprinsessan kom in: Bra och rätt. Det var ett kungligt initiativ som ska uppmuntras. Men denna ohejdade glädje... Det var längesen homosexuella blev jagade med facklor i detta land, men ibland känns det som att det räcker med att folk inte slår er i huvudet för att ni ska visa djupaste tacksamhet. Acceptans är trevligt, men det är att sikta väldigt lågt. När vi har nått fullständig jämlikhet är jag gärna med och gör vågen.
2 Kronprinsessan: Mycket stort tack för besöket och det fina talet. En uppenbarligen mycket viktig symbolisk handling. Men visst stannar det inte här? De ugandiska hbt-aktivisterna som tog emot årets hederspris på Gaygalan skulle till exempel säkert vara väldigt glada för lite kungligt stöd. Som en av Sveriges viktigaste röster i världen har du chansen att göra verklig skillnad, och om det är någon kunglighet jag faktiskt tror har modet och engagemanget så är det du. Då ska till och med jag börja fundera på om det är dags att bli monarkist.