Att följa trender är fascinerande. Det som är populärt nu kan ha varit otänkbart i går och åter ofräscht nästa vecka. Inom musiken har inte minst en trend varit uppfriskande i år. Det lekfulla och naiva, som på ett initialt stadium kan tyckas infantilt men som är oerhört uttänkt. Under ett på många sätt världspolitiskt nedslående 2014 har jag fått nog av allvar, musiken har åtminstone fått mig att le.
Ett exempel är Lorentz som i somras släppte sönderkramade (och briljanta) ”Kärlekslåtar” och nu turnerar för utsålda hus. Han luftiga champagneporlande r’n’b-pop skulle samtidigt ha kunnat vara lätt att bortse från. Den nasala rösten, ibland häpnadsväckande enkla texter (”du kan sova på mitt bröst, jag kan sova på ditt / vi kan äta pizza, eller massa pommes frites”) och sångens ständiga autotune. Det skulle kunna spricka, men de flesta tycks ha förstått Lorentz unika uttryck. Brorsan Sakarias har de senaste veckorna försökt göra samma sak med ”Atlanten”, men höstens ”Kärlekslåtar” är alltjämt ”Kärlekslåtar”.
En annan lekfull artist med ett unikt uttryck är Norrköpingsaktuelle Yung Lean (kommer till festivalen Where’s the Music i februari). Hans röst är släpig, ibland sluddrig och inte nödvändigtvis i takt till den atmosfäriska musiken. Äktheten och seriositeten i texterna, av många betraktat som fundamentalt inom hiphop, struntar han helt i. Den blott 18-årige svenske rapparen skulle ha kunnat göras till åtlöje. Men han har lyckats träffa exakt rätt i tiden och är ett fenomen som älskas över hela världen.
Det finns samtidigt en ful baksida av det jag uppskattar med det lekfulla och naiva, det är förbehållet 50 procent av befolkningen. Män har en företrädesrätt som gör att de kan hitta på i princip vad som helst. Nya kvinnliga artister måste precis som tidigare uppvisa den äkthet som Yung Lean inte behöver fundera på, leverera lyrik långt ifrån Lorentz mimosavärld. Bli granskade och godkända av Den goda smakens jury, som samtidigt säger att ”boys will be boys” och glatt hyllar den ena spolingen efter den andra. Först: upp till bevis. Sen: fri lek.
Ett undantag är Merely, som i september albumdebuterade på Sveriges skevaste men odiskutabelt bästa etikett Sincerely Yours. Skivbolagets artister är i stort sett bara män, men redan är Merely dess stora drottning. Och hennes musik anpassar sig verkligen inte efter en mall formad av Den goda smakens jury, den står helt fri. Fler exempel kan inte följa snart nog.
Alexander Hellgren är journalist på Corren och skriver nöjeskrönika varannan vecka. Mejl: alexander.hellgren@corren.se