När Jonas Gardell för en vecka sedan facebookade ut sin glädje över att ha utnämnts till Årets svensk 2012 dröjde det inte länge innan det allsmäktiga facebook agerade. Vips var hans inlägg borttaget. Tydligen var det för magstarkt för vida världens nätverk att skriva om bögar och invandrare i en och samma mening.
I vilket fall så är det ett utmärkt val av utmärkta nyhetsmagasinet Fokus, som sedan några år ansvarar för utnämningen av Årets svensk. 2012 har sannerligen varit Jonas Gardells år.
Det är så klart hans insats som folkbildare i tv-serien och romanen "Torka aldrig tårar utan handskar" som gett honom den fina utmärkelsen. Där har han, enligt Fokus motivering, "lika effektivt som smärtsamt påmint oss om att människovärdet aldrig är en självklarhet utan ständigt måste försvaras".
I 15 år har han jobbat med "Torka aldrig tårar"-projektet. Ända sedan den första svensken dog i aids för nästan 30 år sedan har han burit med sig en vilja till upprättelse för alla dem, främst homosexuella män, som samhället behandlade illa under 80-talets panikkamp mot aidssmittan. Och en vilja till avbetalning på skulden han bär på för att själv ha överlevt.
"Jag vill ropa så högt att ingen kan säga att de inte hör", säger han till Fokus, och det har han verkligen lyckats med. Få människor har undgått att öppna ögonen för en väldigt viktig period i vår nutidshistoria.
Jonas Gardell är en inte alltid helt bekväm typ att ha och göra med. Det gäller även i samröret med oss journalister. Det är få Östergötlands-besök från Gardell som inte har inneburit någon form av strul för oss som har försökt skildra honom. Plötsliga fotoförbud, fotografer som har hånats från scenen och det ena med det andra.
I kväll uppträder han i Linköpings konserthus, med sin stå-upp-turné. Denna gång har han bestämt undanbett sig recensentbesök på hela turnén. Så för er som i morgon slår upp tidningen och undrar varför vi inte recenserar Årets svensk är det just det. Ett år som detta känns det självklart att respektera Jonas Gardells önskan.
Showen tycks inte ha någon tydlig koppling till "Torka aldrig tårar", men lär innehålla den typiskt Gardellska blandningen av galghumor och djupt allvar som syntes i hans censurerade facebookinlägg. Så gå gärna dit och ge en extra lång applåd. Det här landet behöver fler engagerade, roliga, kunniga, högljudda och jobbiga typer som Jonas Gardell.