Tillbaka från de döda

Den var helt uträknad. Men nu är videons bästa tid.

Jonathan Johansson – här utan vit regnrock.

Jonathan Johansson – här utan vit regnrock.

Foto: Erik Mårtensson / TT /

Fredagskrönika2015-05-15 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag fyllde år i går och nådde den föga aktningsvärda åldern av 29. Inför denna klang- och jubelfest önskade jag mig en enda sak, en vit regnjacka. Är nämligen trött på våren och sommarens bluff om ständigt uteserveringsväder och soliga musikfestivaler. Med tanke på det kommande besöket på Way Out West och att det i Göteborg alltid regnar från minst fyra håll samtidigt, gör jag high five med mig själv vid tanken att stå i publiken utan att bli genomsur eller riskera att se ut som en idiot iförd regnponcho.

Men när nu jackan hänger där börjar jag också tänka på musikvideor och deras påverkanskraft. För är det inte exakt en sådan som Jonathan Johansson springer runt med i videon till ”Alla helveten”? Visst är det precis en likadan som Lorentz sportar i videon till ”Allt från mig”? All känsla av självständigt tänkande är som bortblåst, men det är likväl intressant att den här konstformen ändå kan ha en sådan betydelse 2015. När jag var ung på 90-talet visade fortfarande MTV och ZTV videor och jag hittade mycket ny musik genom dem. Nu visar den förstnämnda kanalen mer eller mindre usla realityserier och den andra är nedlagd sedan ett antal år.

Efter en period av stiltje i rutan och usla videobudgetar i samband med musikbranschens kris, har något nu hänt. Det känns det som att det åter läggs krut på att låtarna ackompanjeras av snyggt visuellt material. Kanske inte som Michael Jacksons 13-minutersepos ”Thriller”, men med ett konstnärligt signum. I en tid som befinner sig ständigt uppkopplad finns det också hopp om att fler upptäcker ny musik genom just det här formatet. Youtube är ju trots allt en rätt stor kanal så här tio år efter första klippet "Me at the zoo".

Som ett bidrag kommer här tre videor som fångat mig under våren. Och apropå regnjackan så finns inget som säger att 29 år är gränsen för när det slutar vara okej med materialism. Förruttnelsen börjar precis när vi fyllt 37, har jag hört.

Grimes – Realiti. Den kanadensiska artisten skuttar runt i Japan till tonerna av vad som förhoppningsvis är början till ett nytt album.

Jonathan Johansson – Alla helveten. Nämnd ovan och som skåning är det svårt att inte charmas av de fulsnygga miljöerna och nostalgin.

Bob Hund – Hjärtskärande rätt. Bob Hund klipper in bandmedlemmarna i en drös brunmögliga gamla filmklipp. Genialt.