Med Anne De Geer, Michelle Sanfridsson Wall, Ewa Stackelberg, Anna-Sara Stävmark och Maria Tesch
Curator: Peter Wolfgang Menzel
Fotoutställningen pågår 26 april – 6 september
Samlingarna, samlingarna, samlingarna – ett heligt och lovvärt begrepp som ofta upprepas på museer. Visst är det viktigt att dokument och ting sparas för historieskrivningens skull. Men ibland kan man ha anledning att vara lite kritisk till vad som görs med samlingarna. Om de presenteras, hur de presenteras. Utan gestaltning är de inte alltid sig själva nog.
Ett ett föredömligt gott exempel på hur man verkligen kan använda samlingarna är den nya, stora fotoutställningen på Östergötlands museum. Historien har knutits samman till den unga samtiden, logiskt och tätt utan krystade nödlösningar.
Utställningen är producerad som ett samarbete mellan museets konstintendent Stefan Hammenbeck och gästcuratorn Wolfgang Peter Menzel, fotograf och konstnär i Linköping. Och detta har uppenbarligen varit fruktbart och är värt att tillämpa fler gånger. Släpp in flera konstnärer på museer och låt dem gräva fritt i samlingarna.
Temat är kvinnoporträtt av fem olika fotografer med anknytning till Linköping och Östergötland. Utställningen i tre salar på övre planet är konsekvent iscensatt med ett urval på ca 60 porträtt på kvinnor i olika åldrar med olika tekniker. Urvalet sägs i första hand inte varit styrt av genusperspektiv enligt någon förutsägbar PK-norm.
Nej, i stället genomsyras urvalet av något som känns som – i brist på bättre ord – en kärlek till fotografiet i sig. Både till innehållet och tekniken.
Porträtt på människor, snarare Ecce Femina, än Ecce Homo, hon som möter oss med blicken, både då och nu. Hon som fanns, levde och hon som ännu finns, lever och andas, fångat i en fotografisk bild.
Och teknik i en mera varm, kroppslig, substantiell betydelse. Fotografi som kemisk, fysisk process, inte minst uppenbart hos Ewa Stackelbergs kroppsavtryck. Men även hos de övriga fyra finns denna närvaro av mänsklig andedräkt och materialisation.
Den äldsta Maria Tesch (1850-1936) med egen ateljé i Linköping efterlämnade över 11 000 glasnegativ. Tack och lov har de kopierats digitalt med hela den ”orena” och obeskurna omgivningen i bilden med sina brister och sidoinformationer som en tillgång.
Anne De Geer fotograferar kvinnor analogt i ateljé i ett mera poserande stilspråk med distinkt svartvitt upplösning. De yngsta Anna-Sara Stävmark och Michelle Sanfridsson Wall föredrar att arbeta i ett diffust, rörligt, svepande bildspråk. Flyktigt som om människans själ inte ginge att fånga på ett annat sätt än som aning och doftminne.
Som helhet en oväntat rik och berörande utställning där vi möter människan i tid och rum, som porträtt, som möte med oss själva i stilla meditation – som kontrast till sociala mediers ständigt brusande och oändliga bildflöden.