Mattias Löw och Reshma Mansuri Löw, bosatta i Godegård utanför Motala, reste till Indien för att besöka Reshmas familj och för att arbeta. Tillsammans gör de dokumentärfilm och fotoprojekt. Det var en resa de båda sett fram emot, särskilt Reshma som inte varit i hemstaden Bombay på många år. Men inget gick enligt planerna. Resan som skulle pågått i sju veckor blev fyra månader. Under vistelsen levde paret Löw i en relativt skyddad och bekväm miljö, men chockerades över förändringarna i samhället under pressen av covid-19.
– Livet i Indien är fullt av utmaningar, folket präglas av en nykter syn på tillvaron. Vi arbetar tillsammans, litar på varandra och känner ingen misstänksamhet mot varandra. Nu kände jag inte alls igen mig, det fanns så mycket rädsla och panik. Jag kände att Indien hållar på att förlora sitt inre väsen, själva meningen med att vara indisk, säger Reshma.
De beskriver hur skräckfyllda scenarion pumpades ut på tv, radio och internet. Folket fick höra om de stegrande dödstalen och hur man skulle akta sig för smittan. Utegångsförbud rådde till en början och poliser var på sin vakt.
– Poliser jagade folk, jag tyckte det påminde om fascism, säger Mattias.
De hoppades på att få åka till Sverige, men insåg snabbt att pandemin inte var något som skulle passera. När Mattias och Reshma insåg att de tvingades stanna ville de göra något av situationen.
– Vi försökte hitta en väg till mental och kreativ avlastning. Vi funderade på vad som intresserade oss mest av det vi såg omkring oss, säger han.
Efter ett par veckor fick de gå ut för att handla och beslutade då att fotografera i smyg.
– Alla hade klinisk utrustning, det såg ut som scenkläder. Som en overklig film. Men vi kunde fånga ögonen, de ljuger inte, säger Reshma.
Hon tycker rädslan tog grepp om samhället. Folket litade på makten och sina ledare, men att de blev missledda.
– Informationen saknades. Skräck spreds istället för att lära folk om viruset och hur vi ska lära oss leva med det. Man försökte hitta syndabockar, först västvärlden, sedan muslimer, säger Mattias.
– Det var hjärtekrossade att se den här sidan av Indien, en slags långsam spirituell död, säger Reshma.
För var dag blev de modigare och tog med kameran på alla sina turer ut från hemmet. Till slut hade de en rik samling bilder som nu visas i utställningen: "98 dagar - Fångad i rädsla": http://www.on-the-go.net