Missionskyrkan, Linköping
9 november
Mest minns jag Claes Eriksson som den lille gubben och hallåan i ”En himla många program” och som den beige mannen i Roy och Rogers ”Macken”. Lite typiskt har Claes agerat försiktiga karaktärer och sällan ställt sig i rampljusets mitt, medan han allt som oftast fungerat som motor i Galenskaparna och After Shaves text- och sångproduktion.
På söndagseftermiddagen, när Claes gästar Linköping och Missionskyrkan, är det dock bara Claes själv, hans texter och ett ackompanjerande piano som finns med. Men det räcker längre än långt när Claes bjuder på ”Mycket av varje” från sin tidigare repertoar.
Inramningen och skälet till Claes besök är att han i somras fick mottaga Linköpings Kommuns pris till Tage Danielssons minne. Och i de stycken som Claes Eriksson framför under eftermiddagen visar han på stor inspiration från, och många beröringspunkter med, Tage Danielsson.
Claes inleder sin dryga timmeslånga föreställningen med en enkel vits, men fortsätter sedan genom att recitera Tage i några korta dikter. Han övergår därefter till att sjunga och växlar under resten av showen mellan sång, dikt, sagouppläsning och trolleri. Textmassan som framförs är återgivningar av stycken skrivna för Galenskaparna och Aftershave, men oftare så: texter Claes skrivit och framfört i sina sentida enmansshower.
Han rör sig från det banala i humorn, till det geniala i formuleringar och textmässiga vändningar. Och det är där han blir mycket, mycket lik Tage Danielsson. En berättelse, eller en vers, som börjar i något och framstår som enkel, som får en twist åt ett oväntat håll och spelar på allvaret, för att i ännu ett kast komma tillbaka till sin utgångspunkt, det är så mycket av Claes monologer och verser ser ut. Och det är också så många av Tage Danielssons tankvärdheter konstruerats.
Föreställningen blir ett antal brottstycken, där Claes vinner på stilskiftningar och att han ömsom sjunger, ömsom pratar, skapar ett tempo och därmed botar all risk för långtråkighet. Det som förenar de olika styckena är just anslaget, men också någon vilja att berätta vitsar om djur. Det som fascinerar är Claes förmåga att hålla reda på text i snabba verser och omfattande textflöden. Det är först i showens improviserade extranummer som han tappar bort sig något, men dessförinnan har varje ton, takt, tanke och text varit rätt i timing och innehåll, och visat hur välförtjänt Claes Eriksson är av sin Tage Danielsson-utmärkelse, och hur mycket mer än en beige man eller opretentiös hallåa han är.