16/9
Tur och tajming gjorde råe sällen Gustav till kung. Sonsonen Sigismunds milda lynne överraskade polackerna.
Gästabudssalen på Löfstad slott är med sina råa putsade väggar perfekt inramning till Herman Lindqvists besök på fredagskvällen. Klädd i ljus linnekostym viftar han med ”De vilda Vasarna”, hans 60:e bok.
– Vasar var de som förde vasen i sitt baner, konstaterar Herman Lindqvist lakoniskt. De var grymma och brutala, för det var så man kom upp sig på den tiden.
Författaren har tagit det stora greppet på Vasaätten med hjälp av äldre och nyare forskning. Han bor numera i Warszawa och har med Liliana Komorowska Lindqvist vid sin sida fått tillgång till den fortsatta berättelsen om Vasasläktens kungar i Polen. Sådant som han menar att svenska historiker inte intresserat sig för.
Krigsherrarna tillvällade sig makt genom att roffa åt sig rikedomar och gods och genom att gifta in sig i högadeln, cirka 20 familjer. De som blev rikast blev riksråd.
– Finast var familjen Sture, säger Herman Lindqvist som strösslar med effektiva one-liners.
Han raderar raskt Gustav Eriksson myter om äventyren i Dalarna – men tillerkänner den obildade kung Gustav tur, tajming, minne och en intelligens, som stavas svekfullhet, statsbyggnad och propaganda.
Vasarna, män som kvinnor, var impulsiva och hänsynslösa. Alla utom Sigismund, sonsonen som råkade väljas till kung i högkulturella Polen
– Han är den ende som var lugn, en trogen familjefar och konstnärlig. Polackerna var besvikna, de hade trott de valt en krigarkung.
Men sönerna som blev kungar efter honom var livligare. Dessutom gifte de sig, den ene efter den andre, med kompetenta Lovisa Maria av Frankrike. Hon styrde det polska riket med hård hand.