De första åren i arbetslivet var Caroline Axelsson journalist. Men hon kände till slut att det inte var roligt längre och längtade efter en annan karriär.
Niklas hette kärleken, och han bor i Finspång.
– Vi matchade på Tinder precis innan "Gift vid första ögonkastet" skulle börja sändas. Så kollade han på programmet och bara: "Nej, fan där är hon."
Han fortsatte att hålla koll på Tinder medan dejtingprogrammet sändes, med en föraning om att det trots allt kanske inte var kört.
– Jag fortsatte att tänka på honom och tyckte att han verkade trevlig. När han dök upp igen svajpade jag höger direkt. Så vi gick på en dejt – och nu är jag här, säger Caroline och blickar ut över sin nya lägenhet som precis är färdiginredd.
"Gift vid första ögonkastet" (GVFÖ) har hon fortsatt att följa sporadiskt, men den första säsongen efter hennes medverkan var jobbig att se.
– Då var det lite för lätt att sätta sig in i deras känslor och det sjukt, sjukt, märkliga med att bli jättekänd över en natt. Jag tror inte det går att föreställa sig hur det är innan, säger Caroline.
Agust Helgason och Caroline Axelsson matchades ihop under tv-programmet "Gift vid första ögonkastet" 2023. Då hade hon dock redan hittat kärleken i Finspång, hon visste bara inte om det.
"Jag har alltid tyckt om djur och kommer från en familj som jobbar inom humanvård och tycker medicin är spännande", säger Caroline Axelsson. Hon hittade hon en utbildning som djursjukskötare och sadlade om, något hon inte ångrat en sekund.
Särskilt konstigt för henne var den långa tiden mellan inspelningen och sändningen. Caroline hade hunnit gå vidare, plötsligt kom programmet på tv och hon fick inte prata om hur det har gått. Och med kändisskapet kom alla åsikter.
– Det var ju skitkonstigt att sitta och slösurfa på sociala medier och se sitt eget ansikte skrolla förbi med hundra kommentarer under.
I början fick hon en sorts kick av att läsa vad andra tyckte om henne. Snart insåg hon dock att hon inte mådde bra av det och slutade helt.
– Alla som har kommit fram till mig har varit supertrevliga, men på sociala medier är det annat, säger hon.
Caroline har också fått sin beskärda del av hat för att hon lever i en polyamorös relation, vilket har gjort henne försiktig till att prata om det i media.
– Jag förstår att det fortfarande är en otänkbar grej för många. Men jag hade önskat att man kunde ha en nyfiken inställning till det. Tänkt att "jaha, så här kan man också leva och det påverkar inte mitt liv" – och skita i hur andra lever sitt liv, så länge de är glada och inte skadar andra. Men där är vi inte.
Caroline Axelsson känner sig hemmastadd i Finspång. Hon gillar bion, musikquizzet på Hugo och har hittat flera mysiga matställen, främst Joans och deras vegetariska utbud.
"Jag tycker inredning är skittråkigt. Allt som är fint här har jag fått i julklapp", säger Caroline Axelsson. Hennes favorit i hemmet är den här broderade duken.
Innan Niklas dök upp i hennes liv hade hon knappt hört talas om Finspång. Trots det var det inget svårt beslut att flytta hit från sitt hem i Kumla.
– Jag hade inte så mycket som höll mig kvar i Kumla, mer än jobbet. Jag var också sugen på förändring.
Lägenheten tackade hon ja till utan att ha sett den själv.
– Min kille och hans fru gick på lägenhetsvisningar åt mig, så jag hade bara sett den på Facetime, berättar hon.
Första gången hon klev innanför dörren kände hon sig som hemma.
– Jag är generellt en ganska rotlös människa, jag skiter egentligen i var jag bor. För två år sedan hade jag känt mig hemma var som helst, så länge jag hade mina katter och mitt Playstation. Nu känner jag mig hemma så länge jag har Niklas i närheten.
Så här, några månader in, trivs hon fortfarande bra.
– Det är ingen jätteskillnad mot Kumla heller, det är lite samma snack på båda orter om att centrum förfaller och allt var det är. Men jag tycker om Finspång. Jag tycker inte att det känns som en deppig avbefolkningsort på något sätt. Det finns mycket att göra, så länge man hittar sammanhang att vara i, säger Caroline och fortsätter:
– Jag har en mycket mer betydelsefull vardag här än vad jag hade i Kumla, eller någon annan stans för den delen.
Caroline Axelsson flyttade hit i november och ser fram emot att uppleva Finspång i sommartid.
Nyinflyttade Caroline Axelsson hade redan hittat till Pride Finspång och ser fram emot Prideveckan.
Hon ser fram emot att testa alla sjöar i Finspång, som ett projekt under sommaren att bocka av så många som möjligt.
– Prideveckan nästa år ser jag också fram emot, det är ju verkligen i småorter som Pride gör skillnad. Jag har gått med i föreningen och quizzar med dem på Hugo.
Något hon inte är rädd för att prata om är hennes följeslagare i livet: ångesten.
– Det var under sändningen av GVFÖ som jag faktiskt fick en diagnos, och då kändes det som ett fint tillfälle att prata om det och att andra kanske kan känna igen sig, berättar Caroline.
Generaliserat ångestsyndrom, eller GAD, som diagnosen löd, innebär att hon hela tiden har lite närmre till ångesten än de flesta. Hon har gått i terapi och äter medicin mot det.
– Det är absolut inte ett lika stort problem idag som det var tidigare. Nu har jag mer verktyg att hantera det och mer distans.
Hela 20-årsåldern hade Caroline Axelsson panikångestattacker och fick mest mediciner utan uppföljning, tills hon hittade en bra kurator i Kumla. "Idag ser jag ångesten mer som ett personlighetsdrag snarare än en sjukdom", säger hon.
Även om hon lärt sig hantera ångesten kan den ibland komma tillbaka och ta över.
– Jag kan vara skitdålig på att hantera motgångar, även vid det minsta hinder kan det kännas som att hela världen rasar samman. Men jag kan komma till ett normalläge fortare.